KvarteretDisa

Schwoop sa det.
Så dippar jag. Ner.
Det nästan värker i kroppen, ut i fingertopparna.
Och jag sitter ner och stirrar.
Hjärnan går i ett.
Hmm. Undrar varför, eller snarare hur, det blir så?

Jag är ju egentligen så glad.
Men ibland så känner jag mig... ja, jag vet inte. Känns tomt på något vis.
Tror det är det faktiskt.
Känns som att jag kravlar runt i en stor boll med en massa saker som cirkulerar runt mig.
Och att jag inte riktigt vet vad jag gör. Eller vad jag vill.

Jag saknar Emilia. Verkligen på riktigt och jättemycket.

Och skriva kan jag inte heller. Vill göra någonting, och oftast hjälper det att skriva.
Men det funkar inte idag. Tydligen.

hej svejs