KvarteretDisa

Jag vet inte.
Har iaf fixat ett tidningsbudsjobb i Uddevalla från den 6 juli och ungefär en månad framåt.
Ska bli spännande att se hur det går.
Jag är ju egentligen ingen nattmänniska.. men kanske kan bli?

Jag är så känslig.
Varför tar jag åt mig av allting?
Kan jag inte bara inte bry mig?

Ska snart åka mot Bergsjön och mata illern.

Snart kommer jag till Stockholm, ska bli mysigt och skönt.
Saknar mamsen och papsen.
Lite jobbigt mycket till och med.

Hejsvejs.

Man kommer dit. Arbetslös. Behöver hjälp med att veta hur man ska gå tillväga.
Och så blir man bemött: "Vad gör du här?"
Jag kände mig enbart som en belastning och som en slags obehörig besökare.
Och fy så mycket ångest allt det här bildar i mig.
Jag vill bara kräkas över hela situationen.

Nu ska jag låna en bra bok, och sen åker jag hem till Sebastian.

... och jag är arbetslös.
För första gången i mitt liv.
Det suger.
Känns som att jag håller på att gå ner mig.
Eller så är det bara en period att gå igenom.
Klart att jag säkert också gör det större än vad det är.

Men usch vad oroande det är.

Jag vill ha jobb.
NU.