Arbetsförnedringen.

Man kommer dit. Arbetslös. Behöver hjälp med att veta hur man ska gå tillväga.
Och så blir man bemött: "Vad gör du här?"
Jag kände mig enbart som en belastning och som en slags obehörig besökare.
Och fy så mycket ångest allt det här bildar i mig.
Jag vill bara kräkas över hela situationen.

Nu ska jag låna en bra bok, och sen åker jag hem till Sebastian.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0