Här kommer inte ett lika glatt inlägg som på den senaste tiden.
Idag är jag lite ledsen.
Och det beror INTE på att det är Alla hjärtans dag.
Jag bryr mig faktiskt inte om den särskilt mycket.
Nej, utan jag fastnade lite i gamla bilder.
Och insåg även att det var länge sen det var 1997.
Jag var 9.
Hansonhysteri.
Taylor Hanson.
Som var så sjukt vacker även för en 9-årig flicka.
Och nu inser jag som 21åring att jag aldrig kommer få träffa denne man.
Lite som Emilia skriver i sitt näst senaste inlägg.
Det gör ont.
Haha.
Samtidigt är det faktiskt så att jag tänker tillbaka väldigt mycket senaste tiden.
Kanske beror på att jag läser böcker om skolan och utbildar mig till lärare.
För medan jag läser tänker jag tillbaka på hur det var när jag gick i skolan.
Och då känns det så länge sen.
Och jag längtar tillbaka.
Jag är duktig på det.
Just längta tillbaka.
Och så försöker jag säga till mig själv:
- Jag borde ju göra något meningsfullt nu, som jag kan tänka tillbaka på. Så det inte blir så att när jag blickar tillbaka på när jag var 21, så kommer jag bara ihåg att jag längtade tillbaka till tiden som barn.
Fast ja. Det är ju inte hela tiden jag längtar tillbaka.
Det är bara att jag hamnar där ibland.
Och man inser vad tiden gått fort de senaste åren.
Som att det bara går fortare och fortare.
Jobbigt.
Snart är jag 22.
Då är det bara 8 år kvar innan jag når 30-strecket.
Läskigt.
Då ska man ju ha hunnit utbilda sig, skaffat sig ett fast jobb (med möjligtvis lite musikaljobb vid sidan av?) och helst ha barn eller vara gravid för första, andra eller tredje gången... Eller?
Ja, jag vet inte.
Men det är inte hälsosamt att tänka på saker som borde vara.
Jag borde leva nuet.
Ja.
Det borde jag.
Ja. 1997 - Hansons storhetstid. Galna tonårstjejer. Fula kläder.
Helt underbart.
