Den där känslan.
Plötsligt infinner sig den där känslan igen.
Dumma dumma känsla.
Så väldigt bekant.
Och ack så ovälkomnen.
Men ändå.
Likförbannat.
Ett uttryck jag tycker väldigt mycket om.
Så vill den finnas där.
Och gnaga.
Lite i taget.
Och glömmer jag den för en stund, så gör den sig påmind igen.
För glömma ska jag ju inte.
Nej, nej.
Inte alls.
Dumma dumma känsla.
Jag hatar dig.
Kommentarer
Trackback
