Byte av blogg.
Jag byter blogg till http://kvarteretdisa.myshowroom.se !
Inläggen här kommer finnas kvar, och vissa kopierar jag över till den nya. Vi får se hur det blir! :)
Long time, no see.
Jag vet inte vad det är som gör det.
Det där.
Det där med att väcka den där längtan.
Längtan efter att få smälta ner, och flyta in i en annan värld.
Där varelser som inte finns, finns.
Där man kan saker man skulle vilja kunna.
Där den där mystiska, sagolika känslan infinner sig.
Där skulle jag vilja vara.
På riktigt.
När jag tittar på den verkliga världen kan jag inte se något spännande.
Bara en grå och hemsk värld.
Jag vill vara i en färgfull värld.
En glittrande, tindrande värld.
En värld där det finns mysterier, och övernaturliga varelser.
Där världen är så vacker att man tappar andan.
Som det är i filmerna.
Som böckerna beskriver det.
Hur kommer det sig att det är så?
Att man så gärna vill vara någon annanstans?
Jag är egentligen inte så missnöjd med mitt liv, men ändå väcks den där längtan när jag får finnas i den världen, en liten stund.
Jag har alltså varit på bio, och sett Breaking Dawn.
Och det handlar inte om den vampyrhysteri som finns, att "alla vill vara tillsammans med Edward eller Jacob".
Nej! Det handlar inte om det för mig.
Filmen var grymt bra, trots lite sämre varganimeringar och så.. Men när jag ser de filmerna, och läser böckerna får jag den där längtan. Det infinner sig en overklig och svårförklarad känsla som bara är mysig att ha inom sig, men samtidigt frustrerande, eftersom den väcker så mycket frustration och längtan.
För vad längtar jag efter? Egentligen? Ett drömland jag aldrig kommer att nå? Som inte finns?
Jag vet inte. Men det är någon slags kreativitet eller något annat i mig som jag måste få utlopp för.
SneakPeak
Hemtentaperiod igen!
Japp, då är det dags igen.
Denna gång skall jag skriva en rapport på 8-10 sidor.
Har inte skrivit något idag. Känner mig en aning ineffektiv.
Fast på andra plan är jag sjukt effektiv, till exempel med disk och städning osv..
Ikväll åker jag och Oskar till mina parenteser i Stockholm.
Konstigt, jag har inte varit där sen i julas.
Ska bli kul att åka upp :)
Jag blir där till torsdag.
Ja, jag är glad iallafall. Lika tokglad som på bilden ovan.
Nu skall jag åtminstone försöka vara lite duktig.
Puss hej!
Uppdatering på DeviantArt.
Så! Äntligen har jag fått lite teckningar inscannade!
Dessa har jag nu lagt ut på DeviantArt, så ni får gärna kika förbi där:
Annars har jag ju en ritblogg där jag också lägger upp grejer, så där kan ni ju också kolla om ni vill:
Nu måste jag på något sätt komma igång och plugga, ligger en aning efter i detta.
BYE.
Uppdatering: Livet.
Äntligen fick jag lust och tid att skriva lite.
Sommaren har varit fantastiskt bra, och hela mitt liv också.
Jag känner att behovet av att skriva av mig inte varit lika starkt som tidigare.
Då när jag kände mig sådär ensam.
Så otroligt förvirrad och upptagen av skola och ångest.
Känslan av att aldrig riktigt hitta hem.
Hitta lugnet, harmonin och tryggheten.
Men.
Mycket har förändrats.
Jag har förändrats.
Hela mitt liv har helt enkelt förändrats.
Och jag skulle verkligen kunna påstå till det bättre.
Till det mycket bättre.
Iofs har det varit lite förvirrande och ovant.
Men det har lagt sig.
Och man börjar känna att man har hittat något sätt.
Något sätt att förhålla sig till saker.
Man är gladare än tidigare.
Man känner sig så nöjd, mestandels.
Det är klart att tvivel och oro dyker upp då och då.
Men det är nu mycket mer sällan som det händer.
Jag har hela sommaren, i princip, fått spela teater.
Det var så fint och fantastiskt roligt!
Någonting inuti mig väcktes till liv igen.
Efter det åkte jag till Karlstad och jobbade i 4 veckor.
Städade. På samma ställe som förra året.
Vilket gick väldigt smidigt och var faktiskt väldigt trevligt!
Jag bara fortsatte där jag slutade, kändes det som.
När jag sedan kom tillbaka till Göteborg, väntade där mitt fina hjärta och Kulturkalaset på mig.
Vi spelade en föreställning per dag. Och de två sista dagarna var jag även konferencier.
Verkligen så himla roligt!
Efter det har jag fått erbjudande på en lägenhet lite närmare stan!
En tvåa med balkong <3
Och så har jag även börjat ha regelbundna sånglektioner med världens bästa sångpedagog!
Och sen har jag börjat i skolan igen, efter en och en halv veckas jobb på en förskola.
Och nu har nästan en och en halv vecka gått sen jag började skolan.
En förkylning har fångat mig och jag bara vilar idag.
Och ja. Ändå kan jag känna att jag tycker om mitt liv.
Jag gillar det verkligen.
Känns som att jag äntligen, efter så mycket förtvivlan och oro
äntligen hittat hem!
Uppdatering: Piercings och tatuering.
Jag har ju inte uppdaterat bloggen på läänge!
Har hänt en del.
Dels repas det för fullt inför Svingelskogen (http://www.teaterhuset.nu/sommarspel.asp) och sedan har jag också tagit två nya hål i öronen PLUS tatuerat mig!
Och det trodde jag aldrig att det skulle inträffa!
Aja, här kommer några bilder...
Tjuvtitt in i logen.
Ena örat...
... och andra.
Min fina lilla F-klav! <3
Närbild :)
Nu ska jag gå och lägga mig!
Godnatt!
Älskade klass!
Vill bara säga att jag tycker om er! Jättemycket!
Times like these.
Stress stress stress.
Men det börjar lugna ned sig.
Snart snart snart.
Idag skickar jag in sista skriftliga uppgiften.
På torsdag har vi vårt musikprojekt.
Sen har vi en uppgift till - göra en barnbok till ljudbok.
Sen.
Sen är det klart.
Sen slutar skolan.
Och det gör lite ont.
Jag brottas med vemod och en för tidig saknad.
Jag trivs bra där jag är.
Jag trivs verkligen jättebra.
Och jag får göra det jag tycker är roligast.
Men snart är det slut.
Och det sörjer jag.
Men jag får helt enkelt hitta andra sätt att göra sånt jag tycker om att göra.
Helt enkelt.
Det finns många möjligheter, man måste bara hitta dem, för att känna att det gör det.
I am a one way motorway
I'm the one that drives away
then follows you back home
I am a street light shining
I'm a wild light blinding bright
burning off alone
it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again
I am a new day rising
I'm a brand new sky
to hang the stars upon tonight
I am a little divided
do I stay or run away
and leave it all behind?
it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again
I am a one way motorway
I'm the one that drives away
then follows you back home
I am a street light shining
I'm a wild light blinding bright
burning off alone
it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again
I am a new day rising
I'm a brand new sky
to hang the stars upon tonight
I am a little divided
do I stay or run away
and leave it all behind?
it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again
Times like these - Foo Fighters
Sen-kvälls-funderingar.
Ibland slås jag av den där bittra medvetenheten.
Ibland saknar jag det något otroligt.
Men något säger att man inte orkar, inte klarar av det.
Jag vill verkligen inte att det ska behöva vara så.
Jag vet inte om man ska kalla det ett vuxet sätt att se på verkligheten.
Mest bara medveten om livet, och hur orättvist det kan kännas.
Eller hur tomt det kan kännas.
Eller att man känner sig inlåst, förvirrad, otillräcklig.
När man helt saknar det där bekymmerlösa, barnsliga sättet att tänka.
Att leva i nuet. Här och nu. Just nu.
Att inget är svårt.
Ibland saknar jag det något otroligt.
Att bara kunna finnas till och vara här och finnas i livet.
Istället har man ett allvar som smyger sig in lite här och var.
Förintar, tar tillfånga eller styr.
Får mig att känna den där bittra medvetenheten.
Medvetenheten att det finns mycket man vill, men så lite som kan göras, bara sådär.
Kanske är jag lat? För det går ju om man vill kämpa?
Varför finns inte den kraften man vill ha inom en?
När man egentligen vill?
Men något säger att man inte orkar, inte klarar av det.
Och så sitter man kvar där, på samma plats och ser livet svepa förbi.
Och sen dör man.
Ska det verkligen behöva vara så?
Jag vill verkligen inte att det ska behöva vara så.
Nämen, se där...
Gå in på http://www.classicons.com/ och kolla in filmen! :D Ni kanske känner igen cellisten... :)
Den är filmad med en 360graders kamera, så man kan titta runt i rummet genom att klicka och dra i bilden. Häftiga grejer, I must say.
Den är filmad med en 360graders kamera, så man kan titta runt i rummet genom att klicka och dra i bilden.
Hitta en kod med siffror och bokstäver så är ni med och tävlar, om ni vill det :)
Häftiga grejer, I must say.
Börjar livet ta form? Or is it just a mess?
Ena ögat ser argare ut än det andra. Skumt.
På sistone så har det känts som att varje gång jag ska skriva ett inlägg, så tar det stopp.
Jag ser en tom ruta, och tappar nästan lusten att skriva.
För jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Kanske har för mycket krav på att det måste vara något klokt? Något man kan fundera över?
Istället för att bara skriva vardagliga saker som "idag har jag...".
Fast just för tillfället kom jag nu över den där skrivtröskeln, och det är ju alltid skönt.
Min hemtentahelg närmar sig.
Har haft VFU i två veckor, även om jag 5 av de vardagarna var hemma och sjuk.
En dag får man vara borta.
Resten måste tas igen.
Så...ja, det blir fyra dagar att pussla in i schemat. Än så länge har jag två dagar som är helt tomma från annat.
Måtte detta gå!
Det gör det nog. I värsta fall får det tas igen i sommar.
Trivs iaf jättebra på den här förskolan. Min handledare är hur härlig som helst och det känns som att jag gör nytta där, jag får liksom bidra med något, och det gör gott! :)
Men som sagt, nu i helgen kommer jag att sitta och skriva min 4-sidors tenta.. inte det tyngsta jag skrivit, men engagemanget för den är dessvärre en aning obefintlig.
Men ibland får man helt enkelt bara ta tag i det!
Den 19 mars åker jag på audition i Danmark!
Måtte jag ha blivit helt återställd i hals och ben och ja, hela kroppen, så att det blir något med det.
Annars får jag väl hänga i Köpenhamn ändå, eller Malmö.
Ja, vi får se.
Aja, nu ska jag försöka få lite skrivet på hemtentan.
Imorgon är det sista VFU-dagen. Sen back to school (töntigt uttryck), vilken jag uppskattar.
Puss!
Tankeställare, kanske?
Hur fan ska man veta?
Hur ska man veta hur man ska vara?
För att passa in?
För att funka socialt?
För att folk inte ska bli vettskrämda och springa därifrån?
Är man inte för mesig är man för cool och självständig.
Är man inte för positiv är man för negativ.
Är man inte för tystlåten är man för högljudd.
Är man inte för osynlig är man för pinsam.
Är man inte normal är man för konstig.
Vem bestämmer egentligen?
Vem dömer?
Vem gapar av förvåning?
Vem skrattar bakom ryggen?
Vem snackar skit?
Vem?
Antagligen, och oftast, bara du själv.
Så sluta upp med det och tyck om dig själv istället för att tjafsa.
Dagens sanning.
Det är inte lätt att vara människa.
Men det är lätt att tro att man är oövervinnerlig.
Att man klarar det mesta.
Och, att "det är ju inte så farligt"...
Men vi människor, vi är egentligen sköra som glas.
Eller som ett äggskal.
Vet man bara var man ska sätta slaget så går skalet sönder.
Och det brister för en.
Allt det där som funnits grumlandes därinne.
Helt plötsligt sipprar det ut.
Vare sig man vill det eller inte.
Och det är inte bara en liten del.
Det är i princip allt.
Inte mycket som kan hålla sig kvar inombords.
Och då.
I det ögonblicket.
Där vi inser att vi visst kan brista.
Är vi som allra skörast.
Och där vi visar att vi faktiskt är människor.
Och inga maskiner.
En lista som jag hittade hos Emilia.
96 quite bitter beings
AVSLUTA MENINGEN:
Jag har insett att min senaste kyss: var på Goya. GOYA!!!
Jag lyssnar på: blah blah blah med kesha!
Jag pratar: mycket skit
Jag tycker om: sexxxx. ORIGINELLT!
Jag avskyr när folk: är dumma i huvudet.
Min bästa vän är: alltså jag har ju flera bästa vänner!
Min första vän hette: Ingen aning, kan inte minnas så långt bak!
Kärlek är: alltså inga jävla kommentarer.
När jag borstar tänderna: tänker jag att jag borde flossa också.
När jag lagar mat: tänker jag att jag borde få hjälp.
Jag tänder på: roliga killar. Smarta killar.
Det sexigaste yrket är: nåt smart. Eller roligt.
Jag är rädd för: män.
Den värsta känslan är: längtan.
Den bästa känslan är: att vara heeelt nöjd här och nu!
Jag är bäst på: att skämta för grovt, alternativt vara helt olämplig vid fel tillfälle.
Jag är sämst på: att veta när jag ska hålla käften.
Om jag va ett djur skulle jag vara: ”…livin’ the life of a cat”
Om jag vore ett redskap skulle jag vara: haha va?
Jag kommer alltid att vara: snygg sexig surfitta
Det finaste som finns är: att se att klockan är 20.59 på en tisdag
I sommar: ska jag förhoppningsvis få bo hemma hos mig själv och kunna gå med guran till boulognern!
Sist jag grät var: jag vet inte!
Jag kan: **** ***
Jag kan inte: hålla käft.
När jag vill tänka går jag: på krogen. (lika bra att tömma huvudet istället)
När jag bakar så bakar jag: inte
Min mobiltelefon är: asviktig, använder den jämt!
När jag vaknar på morgonen: äter jag gröt och kollar på house/family guy
Innan jag går och lägger mig: kollar jag på house/family guy
Just nu tänker jag på att: jag borde ha läst mer innan jag gav upp
Idag har jag: gymmat, varit i skolan, gjort zucchinilasagne, gått promenad, läst dålig klassiker.
Ikväll ska jag: kolla på medium.
Imorgon kommer jag: gymma, vara i skolan, äta zucchinilasagne, läsa dålig klassiker OCH sociolingvistik!
Jag vill verkligen: att marko ska ändra sig om chrome yellow. Och att jag ska börja fatta saker jag läser lite snabbare. BARA LITE PLZZZ
AVSLUTA MENINGEN:
Jag har insett att min senaste kyss: var en trevlig en!
Jag lyssnar på: That's all right med Elvis.
Jag pratar: massor.
Jag tycker om: Härliga refränger som får en att vilja stå på en topp av ett berg och göra en uppercut-liknande gest mot himlen.
Jag avskyr när folk: hyschar en.
Min bästa vän är: de bästa! (eftersom det finns fler)
Min första vän hette: Mattias.
Kärlek är: nödvändigt, väl? eller?
När jag borstar tänderna: står jag oftast och stirrar på min skitiga badrumsspegel och känner att jag borde göra något åt det.
När jag lagar mat: sker det underverk!
Jag tänder på: ....
Det sexigaste yrket är: ööööh.
Jag är rädd för: mörker, såååå ovanligt...
Den värsta känslan är: förlust.
Den bästa känslan är: när man känner att livet är så sjukt jäkla bra!
Jag är bäst på: att tjata ut skämt.
Jag är sämst på: att hålla lägenheten i ett perfekt skick.
Om jag va ett djur skulle jag vara: typ en örn eller nåt.
Om jag vore ett redskap skulle jag vara: Eh?
Jag kommer alltid att vara: galet förtjust i meningslösa skämt.
Det finaste som finns är: när jag får träffa någon jag tycker om!
I sommar: är jag förhoppningsvis kvar i Götet och jobbar lite, besöker Slottsskogen regelbundet, badar osv...
Sist jag grät var: häromdagen, tror jag faktiskt.
Jag kan: härma Carola.
Jag kan inte: låta bli att sträva efter rättvisa! (cheeeeeeeezy!)
När jag vill tänka går jag: ut till skogs.
När jag bakar så bakar jag: pizzabotten eller bröd. Det är sant. Jag skojar inte.
Min mobiltelefon är: det bästa köp jag någonsin gjort!
När jag vaknar på morgonen: duschar jag, äter frukost och springer/halkar sedan till spårvagnen.
Innan jag går och lägger mig: kollar jag på tv, sitter vid datorn och borstar tänderna, SAMTIDIGT.
Just nu tänker jag på att: jag måste sova snart för att kunna gå upp tidigt och plugga.
Idag har jag: legat i soffan och läst och lagat mat.
Ikväll ska jag: gå och lägga mig.
Imorgon kommer jag: plugga, AfroPowerdansa, ha sånglektion (!), laga mat och plugga igen.
Jag vill verkligen: att det här ska bli en sjukt bra vår, och att jag kommer in på teaterlärarprogrammet i höst.