Mycket deep skit
Lustigt det här med att leva.
Man säger att man inte lever när man stressar, utan gör det först när man stannar upp,
och verkligen känner efter.
Och det kanske är sant, vad vet jag?
En sak är ju verkligen sann,
och det är att man saknar inte förrän man förlorat. Oftast.
Man uppskattar inte förrän det är försent.
Varför denna funktion?
Kan vi inte bara börja uppskatta livet,
här och nu,
som det är, och de människor vi har runtomkring oss?
Ska det vara så svårt?
Trots allt ont i världen så är ju mycket så väldigt vackert.
Det gäller bara att hitta trådarna till att lära sig uppskatta och se det.
Kommentarer
Postat av: Liv
Du har så rätt.. du är så klok.
Längtar tills man kan sitta o vara djup med dig. Eller bara umgås med dig.
Postat av: Peter Pan
Jag uppskattar dig. Här och nu.
Uppskattar dig väldigt mycket. :)
Kram!
Trackback
