Hoppsan, då var man med i en tävling. Spännande.
Fick tips från pappsen att man kunde skicka in kärleksdikter till Babel på SVT.
Dessa tre blev mina bidrag:
1.
Fint.
Lekande.
Ömt.
Rätt.
Lätt.
Du är så vacker.
Jag vill bara finnas intill dig.
Nära.
Titta.
Beskåda.
Se dig.
Bara se dig och uppfyllas av den där varma, underbara, trygga sammetslikna känslan i hjärtat.
Känna att hela jag säger "Ja!".
Ett ord som räcker.
Räcker för att jag ska känna mig lugn.
Lycklig.
Skrattande.
Leende.
Och bara vara i världen.
Och finnas där, med dig.
Med dig är jag hemma.
I din famn vilar jag.
I din famn vill jag vara.
För alltid.
Fint.
Lekande.
Ömt.
Rätt.
Lätt.
Du är så vacker.
Jag vill bara finnas intill dig.
Nära.
Titta.
Beskåda.
Se dig.
Bara se dig och uppfyllas av den där varma, underbara, trygga sammetslikna känslan i hjärtat.
Känna att hela jag säger "Ja!".
Ett ord som räcker.
Räcker för att jag ska känna mig lugn.
Lycklig.
Skrattande.
Leende.
Och bara vara i världen.
Och finnas där, med dig.
Med dig är jag hemma.
I din famn vilar jag.
I din famn vill jag vara.
För alltid.
2.
Om du kommer och ser mig stå där,
vid stranden,
om jag ser dig komma gåendes, i shorts och t-shirt,
leendes, lysandes och full av värme.
Om du kommer fram till mig,
så jag kan se dig så där tydligt som du vet att jag vill.
Så jag kan se djupt in i dina ögon,
som glittrar och avslöjar en helt underbar värld där i.
Så jag kan granska ditt otroligt vackra ansikte,
dina tydliga käkben, dina fint formade ögonbryn,
och din charmiga lite rufsiga frisyr.
Om du med dina varma, stora men mjuka, trygga händer fattar mina,
så mina iskalla fingrar blir varma igen.
Om du stryker mig ömt över kinden
och ger mig en lätt puss på kinden,
och drar mig intill dig och håller om mig hårt,
som om vi varit borta från varann alldeles för länge,
så jag kan känna dina vilda hjärtslag.
och du kan höra mina.
Om du kommer gåendes mot mig idag,
så ger du mig det finaste som finns.
Om du möter mig idag,
är mitt liv fullbordat.
Om du möter mig idag,
kan jag dö imorgon.
3.
Så skimrande,
så skört,
så vackert.
Åh, mitt hjärta,
var håller du hus?
Så mjukt,
så levande,
så älskat.
Rädd att tappa,
förlora,
förstöra det fina.
Det vackra.
Åh, Du, mitt hjärta,
var håller du hus?
När får jag se dig,
höra din varma stämma?
När får jag falla i dina armar,
och höra ditt hjärta slå?
Säg mig,
när får jag älska dig?
En fin lördag.
Wohooo! Härliga egobilder! Haha!
Haft en fin dag.
En kompis som fyllde år idag blev kidnappad in till stan och vi fick honom att göra en massa pinsamt.
Massa cred till honom!
Det var en jättefin dag, trots att det regnade.
Göttans!
Nu ska jag sova, ska hjälpa Sebastian flytta till samma hus som jag! :)
Godnatt.
Vårkänsla.
Det är lite varmare idag,
man hör hur snön smälter.
Och fåglarna som kvittrar vackert från alla håll,
och ibland kikar solen lite blygt fram genom molnen
och det känns som att man liksom ser och blir en del av ljuset.
Det är en mysig, vacker känsla och bild av den vår som snart nalkas.
Det känner man i kroppen på något vis.
Att naturen förbereder sig för ett uppvaknande.
Mars är på väg.
Och det är något jag känner mig glad över,
även om vårens nalkande inte sker förrän i april.
Men den är på väg,
till oss, vi vintertrötta människor.
Jag känner det, djupt där inne.
Tröttis.
En dag som denna är ingen bra dag.
Jag har ont i huvudet och vill bara sova.
Det är ändå rätt mysigt att längta till att få kura ihop sig under täcket och bara somna.
Det ska jag göra nu.
Godnatt.
Reklam.
Måste göra lite reklam för min och Khosros testinspelning - en jamsession som vi kallar Blue Shoes.
Detta ska förhoppningsvis utvecklas och bli en riktig låt.
Som sagt. Det är bara en test och improvisation från min sida.
Vinteräventyr.
Ja.
Jag gick ut på en promenad i det vackra vinterlandskapet som formats av den kraftiga stormen igår.
Det var inte tänkt att jag skulle bli så ansträngd, det var mer en upplevelsepromenad.
But it turned out to be the toughest walk in my life.
Here comes the story:
Först en liten förklaring:
Jo,den röd pricken är där jag bor
Tommy säger:
gångvägen snirklar sig nå jäkulskt
är den uppför en backe eller något liknande?
Dicey-Flice säger:
det gröna är själva "berget"/höjden jag bor på
jag började min vandring åt höger
då går det nerför
Tommy säger:
ah, but of course
Dicey-Flice säger:
så gick jag under vägen som är längst upp
om du förstår
Tommy säger:
japps. genom tunneln dära
Dicey-Flice säger:
precis
(det röda strecket är då min promenad)
men det förstod du nog
Tommy säger:
im with ya på den ja
Dicey-Flice säger:
och sen ser du att jag följer vägen
och sen såg jag parkeringshuset
Tommy säger:
ungefär hur skalenligt är det?. Genade du genom snön din toka?
Dicey-Flice säger:
Ser du parkeringshuset?
Tommy säger:
jag ser det!
Dicey-Flice säger:
ja, jag såg det från gångvägen.
och så tänkte jag "det kan väl inte vara så jobbigt att gå uppför där? mellan träden?"
Tommy säger:
famous last words
Dicey-Flice säger:
och så såg jag en "snöväg", alltså hur jag skulle gå för att kunna ta mig upp
och så sprang jag över vägen
och...började min bergsklättring.-
Tommy säger:
jag hänger med. jag ser det framför mig
Dicey-Flice säger:
när jag sprungit över vägen kliver jag i snön... som är minst 1 meter djup
eftersom folk ALDRIG går där och packar ihop det.
och så började jag min pulsande klättring uppför, vilket ändå gick ganska smidigt.
någon gång fick jag ta tag i ett träd el liknande
Tommy säger:
hur brant är det ugnefär
Dicey-Flice skriver:
Tommy säger:
är det en brant backe eller är det typ... ett stup.
shit majbritt
alrite
Dicey-Flice säger:
den lutningen
ungefär.
ja, så kom jag då tillslut till baksidan på parkeringshuset, slut som en.. ja, jag vet inte vad
Tommy säger:
jag börjar mer och mer förstå din "Heeeeeeelt sluuuuuuuuuut"-msntjosan
Dicey-Flice säger:
och DÅ hittade jag ett grafittiställe
det kändes som ett hemligt ställe
Tommy säger:
ohhhh spännande
Dicey-Flice säger:
(har fotat detta, så det kommer upp på bloggen)
Tommy säger:
just ja. du hade med dig din coola kamera
Dicey-Flice säger:
så var det en liten bit upp till gångvägen bakom huset jag bor i
och när jag hade kommit upp fick jag böja mig ner och stödja armarna på knäna
och bara andas
så sjukt andfådd
Den röda pricken är där jag bor.
Det gröna är själva "berget"/höjden jag bor på (som egentligen är snötäckt) och det röda strecket är då min promenad.
Jag började min vandring åt höger, vilket var en nedförsbacke.
Så gick jag under vägen som är längst upp i kartan, genom tunneln.
(Detta skall kallas en trappa...)
Sen gick jag ner i ett litet villaområde som är utanför kartan, men kom sedan upp igen längs med vägen som är belägen "högst upp" i kartan.
Och därifrån kunde jag se parkeringshuset (som också finns på kartan) och så tänkte jag "Det kan väl inte vara så jobbigt att gå uppför där? Mellan träden?"
Och så såg jag en "snöväg", alltså hur jag skulle kunna gå för att kunna ta mig upp, och så sprang jag över vägen och kliver i snön... som är minst 1 meter djup eftersom folk ALDRIG går där och "packar ihop" det.
Och så började jag min pulsande klättring uppför, vilket ändå gick ganska smidigt. Men någon gång fick jag ta tag i ett träd eller liknande.
(Lutningen var ungefär så här.)
Så kom jag då tillslut upp till baksidan på parkeringshuset, trött som en.. ja, jag vet inte vad.
Och så hittade jag ett grafittiställe, som kändes hemligt, ett sådant ställe bara vissa känner till... och jag.
Och härifrån var det en liten bit upp till, till gångvägen bakom huset jag bor i.
När jag kommit upp fick jag böja mig ner och stödja armarna på knäna.
Och bara andas och lugna kroppen lite.
Jag har aldrig varit med om något så jobbigt.
Jag trodde jag var i rätt bra form.
Men icke sa Nicke.
Haha.
Nu ska resten av dagen spenderas i mjuka och varma kläder - pluggandes.
Funderingar med ett eventuellt filosofiskt innehåll.
Hej Snö.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag försöker vara tålmodig, och inte tröttna än.
Fast idag är jag tyvärr nära.
Snö snö snö.
Måste väl vara ett underbart väder för de som är i slalombackarna på sitt sportlov.
Ja, det skulle jag också vilja.
Men när jag sitter här och tittar så...
Jag vet inte.
Jag kan inte låta bli att längta till vårsolen.
Picknick i Slottskogen.
Gröna gräsmattor.
Mysiga utflykter.
Mindre kläder.
De urladdade solbatterierna laddas upp till fullt igen.
Massa energi.
Och glädje.
Mm.
Jag kan inte låta bli att en dag som denna känna en stark längtan till det varma och ljusa.
Plugga plugga plugga.
Ska plugga idag.
Datorn tar för mycket av min tid.
Disciplin finns det något som heter.
Jo.
Verkligen.
Jag borde kunna ha bättre disciplin på mig själv.
Jojo.
SUCK.
Borde och borde.
Had such a beautiful dream this night.
You were there.
I was there.
I looked at you.
In your eyes.
And just felt a soft warm feeling inside.
We sat there, you and I.
In a cinema.
And were so in love.
Felt like I was in heaven or some kind of Loveland.
Just felt that tickeling feeling.
Which I never want to end.
Fint.
Lekande.
Ömt.
Rätt.
Lätt.
Du är så vacker.
Jag vill bara finnas intill dig.
Nära.
Titta.
Beskåda.
Se dig.
Bara se dig och uppfyllas av den där varma, underbara, trygga sammetslikna känslan i hjärtat.
Känna att hela jag säger "Ja!".
Ett ord som räcker.
Räcker för att jag ska känna mig lugn.
Lycklig.
Skrattande.
Leende.
Och bara vara i världen.
Och finnas där, med dig.
Med dig är jag hemma.
I din famn vilar jag.
I din famn vill jag vara.
För alltid.
Problem solved :)
Nu vet jag.
Tack Anders! :)
En fin hälsning - från vem?
Idag fick jag ett fint, egengjort alla hjärtans dag-brev.
Men från vem?
Jag antar att jag känner denne/denna anonyma avsändare,
och jag vill ju veta vem, bara så jag kan tacka liksom.
Någon som känner igen handstilen får gärna meddela mig. :)
Men ja, jag kan ju även här säga:
TACK! :)
Härliga måndag!
Idag fick jag den!
Och jag är barnsligt förtjust!
Kändes som julafton igen liksom.
Riktigt gött med en fungerande mobil igen.
Idag är en bra dag.
Jag känner mig glad igen. Var inte alls glad igår.
Men samtidigt får man väl vara glad att man kan känna en massa.
Och som man alltid får höra: "Du måste ju vara ledsen för att veta hur det är att vara glad".
Eller något liknande.
Och det är ju sant.
En nära vän har också sagt till mig "Disa, var glad att du känner! Att du, när du mår dåligt, verkligen mår dåligt, och att när du är glad är du verkligen glad! Det är ju mycket bättre än när vardagen är grå och som en rak linje!"
Och det är ju sant.
Väldigt sant.
Men det är ju jobbigt att dippa ner som jag gör.
Det blir liksom, nästan för jobbigt.
Men jag tar vara på den härliga känsla som jag har idag iallafall.
Det är skönt!
Åh, vad härligt det är! ;)
Nä, nu ska jag läsa lite.
Älska ditt liv, oavsett hur jobbigt eller roligt det är.
Var glad att du lever och framför allt - känner.
Kärlek till livet.
Åh, älskling.
Kan jag inte bara få backa några steg ut?
Så jag bara kan iaktta världen?
Inte behöva vara en del av den, utan bara titta?
Följa med i människors konversationer, utan att behöva känna kravet att inflika med något?
Titta på par som är otroligt förälskade, utan att bli skylld för att glo?
Se allt vackert som naturen erbjuder?
Och bara ta in det?
Och känna det djupt inne?
Här, i mitt hjärta?
Kan du hjälpa mig att få ro i min själ,
en själ som ställts inför hårda prövningar,
prövningar som kan kategoriseras i ett ord.
Livet.
Vill du ge mig den ro jag behöver?
En ro du också får ta del av?
En ro som vi kan vila i, tillsammans.
Bli vaggade.
Till sömns.
I varandras armar.
Och känna närheten, kärleken och lyckan.
Som skulle stärka oss.
Förbereda oss.
Inför nästa prövning i kategorin Livet.
Vill du dela det med mig?
Följ med mig då,
in till världens vackraste plats,
och väx till en stark individ.
Tillsammans med mig.
För.
Tillsammans är vi starka.
Tillsammans kan vi älska världen och varandra.
Oupphörligt.
Innerligt.
Djupt.
Som skulle vara som att vara inbäddad i den mjukaste av sammet.
Följ med mig, kära du.
Kom.
Nu.
För jag älskar dig,
bara dig.
Åh, älskling.
Kan jag inte bara få backa några steg ut?
Så jag bara kan iaktta världen?
Inte behöva vara en del av den, utan bara titta?
Följa med i människors konversationer, utan att behöva känna kravet att inflika med något?
Titta på par som är otroligt förälskade, utan att bli skylld för att glo?
Se allt vackert som naturen erbjuder?
Och bara ta in det?
Och känna det djupt inne?
Här, i mitt hjärta?
Kan du hjälpa mig att få ro i min själ,
en själ som ställts inför hårda prövningar,
prövningar som kan kategoriseras i ett ord.
Livet.
Vill du ge mig den ro jag behöver?
En ro du också får ta del av?
En ro som vi kan vila i, tillsammans.
Bli vaggade.
Till sömns.
I varandras armar.
Och känna närheten, kärleken och lyckan.
Som skulle stärka oss.
Förbereda oss.
Inför nästa prövning i kategorin Livet.
Vill du dela det med mig?
Följ med mig då,
in till världens vackraste plats,
och väx till en stark individ.
Tillsammans med mig.
För.
Tillsammans är vi starka.
Tillsammans kan vi älska världen och varandra.
Oupphörligt.
Innerligt.
Djupt.
Som skulle vara som att vara inbäddad i den mjukaste av sammet.
Följ med mig, kära du.
Kom.
Nu.
För jag älskar dig,
bara dig.
Härliga (?) söndag.
Här kommer inte ett lika glatt inlägg som på den senaste tiden.
Idag är jag lite ledsen.
Och det beror INTE på att det är Alla hjärtans dag.
Jag bryr mig faktiskt inte om den särskilt mycket.
Nej, utan jag fastnade lite i gamla bilder.
Och insåg även att det var länge sen det var 1997.
Jag var 9.
Hansonhysteri.
Taylor Hanson.
Som var så sjukt vacker även för en 9-årig flicka.
Och nu inser jag som 21åring att jag aldrig kommer få träffa denne man.
Lite som Emilia skriver i sitt näst senaste inlägg.
Det gör ont.
Haha.
Samtidigt är det faktiskt så att jag tänker tillbaka väldigt mycket senaste tiden.
Kanske beror på att jag läser böcker om skolan och utbildar mig till lärare.
För medan jag läser tänker jag tillbaka på hur det var när jag gick i skolan.
Och då känns det så länge sen.
Och jag längtar tillbaka.
Jag är duktig på det.
Just längta tillbaka.
Och så försöker jag säga till mig själv:
- Jag borde ju göra något meningsfullt nu, som jag kan tänka tillbaka på. Så det inte blir så att när jag blickar tillbaka på när jag var 21, så kommer jag bara ihåg att jag längtade tillbaka till tiden som barn.
Fast ja. Det är ju inte hela tiden jag längtar tillbaka.
Det är bara att jag hamnar där ibland.
Och man inser vad tiden gått fort de senaste åren.
Som att det bara går fortare och fortare.
Jobbigt.
Snart är jag 22.
Då är det bara 8 år kvar innan jag når 30-strecket.
Läskigt.
Då ska man ju ha hunnit utbilda sig, skaffat sig ett fast jobb (med möjligtvis lite musikaljobb vid sidan av?) och helst ha barn eller vara gravid för första, andra eller tredje gången... Eller?
Ja, jag vet inte.
Men det är inte hälsosamt att tänka på saker som borde vara.
Jag borde leva nuet.
Ja.
Det borde jag.
Ja. 1997 - Hansons storhetstid. Galna tonårstjejer. Fula kläder.
Helt underbart.
Hämnd och mobil och så vidare...
Började med att titta på föreläsning i pyjamas.
Min mobil har gått sönder, och har köpt en ny på NetonNet.
En Nokia 2730 Dark Magenta
Jo, jag är nöjd.
Hoppas på att den kommer på måndag.
Emilia kan fejda (fade) sig själv sa hon nyss.
Jag har hittat hennes blivande man:
Må så gott Emilia!
Slutsats - Torsdag.
Ju mer jag lär mig om lärande, desto mer förvirrad blir jag.
En kort onsdag. Eller inte?
Dagen har varit kort.
Ja, inte kortare än andra dagar.
Men det känns som att den varit kortare.
Eller så är jag bara inte med riktigt.
Med i matchen.
Eller nåt.
Ja, ja.
Ska nog försöka plugga lite nu.
Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you
Ett sent samtal med min käraste Emilia.
Emilia har svar på allt. Alla dikter jag skriver kan hon kategorisera.
Och jag själv har liksom ingen aning om exakt vad jag skriver.
Bara att jag skriver.
Och nu till vårt samtal ikväll:
Disa:
- Jag skulle aldrig kunna lämna min dator på hela natten.
- Varför inte?
- För att det drar en massa ström.
- Ja, men jag betalar ingen el, den ingår i hyran.
- Ja, men för MILJÖN.
- Ja, men JAG har inget samvete.
- Jag skulle aldrig kunna lämna min dator på hela natten.
Emilia:
- Varför inte?
Disa:
- För att det drar en massa ström.
Emilia:
- Ja, men jag betalar ingen el, den ingår i hyran.
Disa:
- Ja, men för MILJÖN.
Emilia:
- Ja, men JAG har inget samvete.
Ehm... ja?
Solen skiner, men det syns inte.
Det är molnens fel.
Molnen finns men sitter ihop och bildar ett grått täcke över världen så långt jag kan se den.
Solen känns, men visar sig inte.
Molnen syns men känns inte.
Vinden gör sig påmind i mitt hår.
Men syns inte.
Kom sol.
Kom värme.
Visa er igen.
Ge mig strålar som gör att mitt liv än en gång blir känslofyllt och underbart naivt.
Som en gång.
Sådan gång jag var fem år och levde ett barns liv.
Ge mig känslan igen.
Att hela världen är min att upptäcka.
När som helst.
För evig tid.
Ge mig solen.
Snälla.
Tankar om världen.
Det är så ljuvligt att höra fågelkvitter.
Får en sån mysig känsla i magen.
Kanske är det för att man börjar få tidiga vårkänslan.
När allt blir levande igen.
När alla träd får sina löv, när vattnet värms upp.
När solen uppenbarar sig mer än ett par timmar, och ger naturen och människorna ny energi.
När gräsmattorna åter blir gröna.
Och vårens doft andas in av oss vintertrötta människor.
En doft som skapar fjärilar i magen av all lycka.
Tänk, att sånt händer utan att vi människor är med och påverkar.
Att naturen klarar sig själv.
Vi människor som så gärna vill ha kontroll över allt.
Precis allt.
Samtidigt vet vi väl innerst inne att när det väl händer något med naturen, så som jordbävning,
översvämmningar och orkan har vi ingen som helst makt att kontrollera och forma.
Då är vi helt hjälplösa.
Det enda vi kan göra, är att vara beredda på att sånt faktiskt händer.
Väldigt spännande ändå.
Och samtidigt en fruktansvärd skräckinjagande tanke.
Men som ändå måste finnas där.
Så vi inte glömmer.
Att vi inte är Kings of this world.
Äntligen kom kreativiteten tillbaka.
Sitter och lyssnar på en låt om och om igen.
Kan inte med att lyssna på något annat.
Den har tagit sig in så djupt det är möjligt.
...
Om du kommer och ser mig stå där,
vid stranden,
om jag ser dig komma gåendes, i shorts och t-shirt,
leendes, lysandes och full av värme.
Om du kommer fram till mig,
så jag kan se dig så där tydligt som du vet att jag vill.
Så jag kan se djupt in i dina ögon,
som glittrar och avslöjar en helt underbar värld där i.
Så jag kan granska ditt otroligt vackra ansikte,
dina tydliga käkben, dina fint formade ögonbryn,
och din charmiga lite rufsiga frisyr.
Om du med dina varma, stora men mjuka, trygga händer fattar mina,
så mina iskalla fingrar blir varma igen.
Om du stryker mig ömt över kinden
och ger mig en lätt puss på kinden,
och drar mig intill dig och håller om mig hårt,
som om vi varit borta från varann alldeles för länge,
så jag kan känna dina vilda hjärtslag.
och du kan höra mina.
Om du kommer gåendes mot mig idag,
ger du mig det finaste som finns.
Om du möter mig idag,
kan jag dö imorgon.
Natt.
Nu ska den här damen gå och lägga sig.
Skönt med en slapp dag.
Imorgon blir det att läsa om Små barns etik och sen åker jag hem till en kompis på kvällen.
Det blir mys.
Behöver lite lugn och ro ibland.
Jag tror att jag kan ha blankrader igen.
Så äntligen blir det lätt att läsa igen.
Wohoo!
Så sov gott alla fina.
Bye for now.
Hej hej hej.
Är det inte underbart att vakna och se det här?
Take me to a place and just keep me there.
A place where I can find safety.
Somewhere, where I belong.
Feel the force in anything you think you want.
Disa är trött ikväll.
Det blir en pyjamaskväll framför tv:n.
Möjligen lite mörk choklad också.
Me like.
Onsdag.
- Började 9.30.
- Seminarium.
- Lunch
- Seminarium - Akademiskt skrivande (hjärnan gick på högvarv.)
- Kom hem.
- Åt mat.
- Försökte läsa.
- Hjärnan sa nej
- Satte mig vid datorn.
- Gick och diskade
- Satte mig vid datorn igen.
- Mår bra.
Och nu bilder.
Ja just det!
En av mina käraste ägodelar - Kånken. (Plus min stora nalle i bakgrunden som jag fick när jag var 7, och den kommer jag aldrig göra mig av med.)
Mina nya fina strumpbyxor.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Eller som mina föräldrar brukar säga:
Det gäller att hålla tungan i rätt mun.
Måste bara visa att jag har diskat... tänk er allt det där odiskat.. uuh...
Fin skit.
Namn
Förnamn: Disa
Ålder och födelseinformation
Ålder: 21 år, 6 månader och 18 dagar
Född för antal dagar sedan: 7 872 dagar
Född på vilken veckodag: Lördag
Stjärntecken
Stjärntecken: Kräftan
Kinesisk Astrologi
Födelseår: 4686 (enligt månkalendern)
Element: Jord
Djur: Drake
Vilken veckodag inträffar födelsedagen på
| 2000 = Söndag 2001 = Måndag 2002 = Tisdag 2003 = Onsdag 2004 = Fredag |
2005 = Lördag 2006 = Söndag 2007 = Måndag 2008 = Onsdag 2009 = Torsdag |
2010 = Fredag 2011 = Lördag 2012 = Måndag 2013 = Tisdag 2014 = Onsdag |
2015 = Torsdag 2016 = Lördag 2017 = Söndag 2018 = Måndag 2019 = Tisdag |
Kändisar som fyller år på samma dag
Bengt Bauler, Skådespelare
Corey Feldman, Amerikansk skådespelare
Lars Lagerbäck, Förbundskapten
Sara Call, Fotbollsspelare
Will Ferrell, Amerikansk skådespelare, programledare
Nostalgisk som aldrig förr.
ÅÅÅÅååååååhhhh!!!
Jag hittade massa gamla barnprogram på youtube.
Så himla fint, och jag blir så nostalgisk.
Alltimng slutade med att jag nu sitter och lyssnar på Spice Girls och tänker tillbaka på bl a:
- Platåskor
- Korttröjor
- Backstreet Boys-hysteri
- Hanson-hysteri
- Titanic (den jag var för liten för när den kom)
- Voxpop
- Leonardo DiCaprio (som jag hade en STOR affisch med på väggen...)
- Ricky Martin
- Kassettband med Trafiktrolle
- Min första cd-spelare (som jag sparade pengar i ett helt år för att kunna köpa!)
- Trasdockorna
- Disneyklubben
- Mysteriet på Greveholm
- Spice Girls-hysteri (jag skulle alltid vara Victoria - "Posh Spice".)
Den här Spice Girlsaffischen hade jag!!!
Det här är ju bara en tusendel av allt som fanns, men det här är det jag kommer ihåg som starkast.
Haha, kanske borde skriva en låt om 90-talet som Pontiac gjorde om 80-talet...:)
(Du får gärna dela med dig om du kommer ihåg något som jag glömt att nämna.
Införstådd på specialpedagogik.
En lugn men inspirerande dag idag.
Såg VFUinformationen och en föreläsning om specialpedagogik via streaming idag.
Så gött att Göteborgs universitet är så Hi-Tech.
Me like.
Så jag har lärt mig en massa idag, är alldeles uppfylld av det.
Jag börjar fundera på att välja specialpedagogik som specialisering.
Vi får se!
Det snöar verkligen idag.
Skulle vara skönt att bara vara inne och mysa.
Får se om jag orkar åka och träna eller om jag bara vilar hemma.
Min fot har fått lite ont på ovansidan nu istället, som om skon sitter för hårt just över foten.
Vilket jag iofs har känt av ända sen jag fick inläggen.
Ska kontakta min tekniska ortoped och höra om han kan göra något åt det eller vad jag kan
göra för att göra det bättre. Hmmm...
Får väl se.
Jag är iallafall glad. :)
Här kommer lite roliga bilder från dagen och saker jag gjort:
Emilia loves House, she wants to marry him.
I love Emilia.
She's my hero.
Det har snöat idag!
Här ska göras en nyttig pizza! Med grov pizzabotten. (Med recept från Diabeteskokboken)
mmmmm :)
Oh nooooo!
Ena dagen vita långkalsonger, andra dagen rosa pyjamasbyxor...hmm?
Klar.
Dot.
Skönt att jag känner mig så nöjd idag.
Blev ingen träning idag, för foten gör lite för ont.
Men ja. Det tar jag igen någon annan dag.
Härnäst händer följande:
- Läsa boken "Elevers olikheter, och specialpedagogisk kunskap" av Bengt Persson.
- Diska, och frysa in resten av pizzan.
- Plocka undan, så det blir fint.
- Prata med Emilia i telefon
- Gå och lägga mig tidigt.
Dessa ovannämnda saker är mycket viktigt för mitt välmående.
Så jag hoppas jag kan disciplinera mig att göra detta.
Tack för idag, slut för idag,
vi ses imorgon, ha det så bra!
Experiment i det otroliga programmet Picasa.
Handbilder.
Hoho!
So jump in the river and learn to swim, God's gonna wash away all your sins. And if you still can't see the light, God's gonna buy you a satellite.
Välkommen till mig.
YES!
Har äntligen fått filöverföringen mellan kameran och datorn att fungera!
Tjoho!!!
Nu ska jag visa några bilder ur mitt liv (som om jag inte gjort det redan...?):
Fullmåne!
Har köpt en sån där Bravo Friscus... Som påstås vara bättre... Jag vet inte jag.
Denna vackra bild har jag över min spis, fick den av en kär vän en gång..
Ovanpå kylskåpet. Ett flyttkort som jag fick av Emilia! Och en liten Wall-e jag köpte i ett Wall-Eägg förra året. Ja jag vet att jag ibland kan vara väldigt barnslig, men jag tycker han är jättesöt.
Ett urklipp från en mjölkkartong. Det ser ut som mig och Sebastian.
En sån otroligt söt bild! Jag älskar Findus.
Det var en gång en Disa som en dag var lite sjuk, då tog hon på sig de fulaste hon hade - vita långkalsonger från Åhléns. (KÖP dem IDAG!) ;)
Så här ser jag ut när jag sitter vid min fina nya dator.
Och här är den! (man ser ju också hur underbart rörigt jag har)
"And what a beautiful mess this is." -Jason Mraz
Smygreklam och ett fint bevis på att jag har en bra kamera som till och med fångar dammkornen.
Den finaste almanacka jag någonsin ägt. Renässansinspirerad. Fin julklapp. Very much indeed.
Mitt nya jättefina tv-bord! Inhandlat från IKEA.
En teckning ritad av mig.
VÄRLDENS FINASTE bild på Emilia som någonsin tagits.
Vår affisch från föreställningen på Wendelsberg i våras. :)
Nu har vi kommit in till badrummet. Så här ful/snygg är jag då.
Mina klotterlappar!
Jag dekorerar till och med handfatet.
Klassiskt. I know.
Suddsuddisuddsudd.
Detta foto får avsluta dagen.
Mm.
Nu ska jag städa och sen plugga..
Eller plugga och sen plugga?
Äh. Vi får se.
Bye for now!
