Sen-kvälls-funderingar.
Ibland slås jag av den där bittra medvetenheten.
Ibland saknar jag det något otroligt.
Men något säger att man inte orkar, inte klarar av det.
Jag vill verkligen inte att det ska behöva vara så.
Jag vet inte om man ska kalla det ett vuxet sätt att se på verkligheten.
Mest bara medveten om livet, och hur orättvist det kan kännas.
Eller hur tomt det kan kännas.
Eller att man känner sig inlåst, förvirrad, otillräcklig.
När man helt saknar det där bekymmerlösa, barnsliga sättet att tänka.
Att leva i nuet. Här och nu. Just nu.
Att inget är svårt.
Ibland saknar jag det något otroligt.
Att bara kunna finnas till och vara här och finnas i livet.
Istället har man ett allvar som smyger sig in lite här och var.
Förintar, tar tillfånga eller styr.
Får mig att känna den där bittra medvetenheten.
Medvetenheten att det finns mycket man vill, men så lite som kan göras, bara sådär.
Kanske är jag lat? För det går ju om man vill kämpa?
Varför finns inte den kraften man vill ha inom en?
När man egentligen vill?
Men något säger att man inte orkar, inte klarar av det.
Och så sitter man kvar där, på samma plats och ser livet svepa förbi.
Och sen dör man.
Ska det verkligen behöva vara så?
Jag vill verkligen inte att det ska behöva vara så.
Nämen, se där...
Gå in på http://www.classicons.com/ och kolla in filmen! :D Ni kanske känner igen cellisten... :)
Den är filmad med en 360graders kamera, så man kan titta runt i rummet genom att klicka och dra i bilden. Häftiga grejer, I must say.
Den är filmad med en 360graders kamera, så man kan titta runt i rummet genom att klicka och dra i bilden.
Hitta en kod med siffror och bokstäver så är ni med och tävlar, om ni vill det :)
Häftiga grejer, I must say.
Börjar livet ta form? Or is it just a mess?
Ena ögat ser argare ut än det andra. Skumt.
På sistone så har det känts som att varje gång jag ska skriva ett inlägg, så tar det stopp.
Jag ser en tom ruta, och tappar nästan lusten att skriva.
För jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Kanske har för mycket krav på att det måste vara något klokt? Något man kan fundera över?
Istället för att bara skriva vardagliga saker som "idag har jag...".
Fast just för tillfället kom jag nu över den där skrivtröskeln, och det är ju alltid skönt.
Min hemtentahelg närmar sig.
Har haft VFU i två veckor, även om jag 5 av de vardagarna var hemma och sjuk.
En dag får man vara borta.
Resten måste tas igen.
Så...ja, det blir fyra dagar att pussla in i schemat. Än så länge har jag två dagar som är helt tomma från annat.
Måtte detta gå!
Det gör det nog. I värsta fall får det tas igen i sommar.
Trivs iaf jättebra på den här förskolan. Min handledare är hur härlig som helst och det känns som att jag gör nytta där, jag får liksom bidra med något, och det gör gott! :)
Men som sagt, nu i helgen kommer jag att sitta och skriva min 4-sidors tenta.. inte det tyngsta jag skrivit, men engagemanget för den är dessvärre en aning obefintlig.
Men ibland får man helt enkelt bara ta tag i det!
Den 19 mars åker jag på audition i Danmark!
Måtte jag ha blivit helt återställd i hals och ben och ja, hela kroppen, så att det blir något med det.
Annars får jag väl hänga i Köpenhamn ändå, eller Malmö.
Ja, vi får se.
Aja, nu ska jag försöka få lite skrivet på hemtentan.
Imorgon är det sista VFU-dagen. Sen back to school (töntigt uttryck), vilken jag uppskattar.
Puss!
