KvarteretDisa

Jag har nyss tittat på en jättefin och bra film - Regarding Henry.

Den handlar om en hemsk och upptagen advokat som heter Henry som sätter jobbet före familjen.
En kväll blir han skjuten och förlorar minnet och även rörelse- och talförmågan.
Man får följa med honom i hans återhämtande, och han inser mer och mer hur han inte gillar sitt gamla jag och bestämmer sig för att liksom bryta upp med det gamla.

Den väckte så mycket tankar.. Och just det här med att börja om från början.
När något händer i våra liv, något ganska stort som att någon dör, att den man älskar lämnar en,
att man blir uppsagd från jobbet, att man skadar sig allvarligt, måste man på ett eller annat sätt
börja om från början.
Reflektera över sitt liv.
Ett bra tillfälle att se om det är något man vill ändra på, om det så är att flytta, klippa sig, skaffa hund, börja plugga till något man drömt om men aldrig genomfört, osv.

En predikan jag hörde, bara någon vecka efter den största kris i mitt liv, handlade just om våra olika faser i livet, kriser.
Att det dyker upp sådana lite nu och då, i olika former.
Det kan ju vara en liten kris, och en stor kris.
Men att vi växer av det. Och det tror jag verkligen. Kriserna gör oss starkare. Vi behöver inte kalla det kris heller..
Kan kalla det faser, kapitel, you name it.

Jag tror det är viktigt att faktiskt fundera över sitt liv ibland. Om man är den man vill vara.
Bara att reflektera. Som sagt, det behöver inte vara något stort och drastiskt man vill ändra på,
utan det kan handla om att man kanske vill ändra på mängden godis man köper, att man vill ut och röra på sig för att må bättre, umgås mer (eller mindre) med kompisar, få mer tid till sig själv mm..

Jag har nog börjat fundera över det här. Eller jag har det. Sen tar det ju tid att komma fram till något.
Men en del saker har jag kommit fram till och som jag vill ändra på, och ska ändra på.
Jag är t ex på beroende på vad andra tycker, att jag måste be om deras bekräftelse, och det är ju inte bra.
Jag måste, och vill, hitta bekräftelsen i mig själv. Att jag kan tänka "Jag tycker det här, och det står jag för." eller "jag känner så här, och då är det så."... Så ja. Sen måste jag ju hitta vägen dit.
Det är ju ännu ett projekt.

Jag känner för att skriva.
Någonting.
Tittade nyss på October Sky.
Jättebra film. Jag grät på slutet (hah, som vanlig)..

Just nu har jag något underligt tryck i bröstet, liksom i mitten av bröstkorgen, det gör att jag har svårt att andas..
Det tar emot att andas.. om man förstår hur jag menar..
Det känns liksom att det nästan är skönast att inte andas alls..
Den känslan gillar jag inte att ha när jag ska gå och lägga mig, och det borde jag verkligen göra nu.
Jag är nog väldigt ganska ens trött..

Hah, apropå ordet ens, så åkte vi om en lastbil i söndags som det stod "ENS104" på..
Siffrorna kommer jag inte ihåg, men det var en liten lustig grej.
Jaa.
Usch, den bilresan kröp det en vidrig spindel i mitt hår,
och hängde ner framför ögonen på mig.. (aaaaah!) och i tisdags svalde jag ett kryp..
Vad är grejen med kryp och mig?!

Iofs.. det är ju rätt kul, iaf det där med att jag svalde den..
det var precis sådär man föreställer sig att det blir.
Jag hade liksom ingen chans att spotta ut den.. den åkte rakt ner i min strupe.. haha.
Ja, kära hjärtanes.

Jag funderar över mitt liv.
Ja.
Det finns mycket att fundera över. Finns mycket hos mig som jag funderar över.
Mycket som jag vill ändra.
Mycket som jag vill stärka.

Saknad tycker jag inte om. Jag gillar det inte alls.
Det tar sån energi.
Jag fick se en video på farmor och farfar häromdan, och farmors bror som var en sån rolig man. haha.
Alla tre är döda, och farmors bror dog för bara någon vecka sedan.. Han bodde i Spanien under vinterhalvåret och i Stockholm på sommaren.. Jag hade tänkt att jag skulle hälsa på honom innan det blev försent..
Det blev försent..

Videon på dem väckte saknad. Bara att höra deras röster, se deras gester..
Nej, jag gillar det inte. Saknad alltså.
Nu ska jag göra ett försök till att sova.

Godnatt till dig som orkar läsa.

Puh! Första veckan på jobbet är slut och jag är helt färdig.
Är lika trött i kroppen som i höstas när vi började dansa så mycket. Haha.
jaa, fit blir jag iaf inför hösten, och det kan ju vara en mycket stor fördel! :)

Ikväll ska jag bara krypa upp i soffan och titta på tv tills jag somnar.
Är så himla trött, eftersom jag går upp 5.. ojoj.

Söker lägenhet för fullt, har fått lite svar på annonsen jag la ut på blocket. Det är skoj! :)

Idag har varit en tung dag.
Jag somnade sent men somnade fort, tror jag.
Och hela dagen har varit tung och jobbig, för hela min kropp är helt slut.
Jag är helt slutkörd.
Och dessutom cyklade jag till och från jobbet.
Puh och pust!
haha, men en grej var ändå sjukt kul - jag andades in en fluga, eller något kryp.
Om någon sett tabbarna efter "A bugs' life", där den vandrande pinnen får ett småkryp i halsen..





Men hur som helst märker jag ändå att man faktiskt klarar sig igenom såna här dagar också..
Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt. ska nog läsa lite pjäser.

Nu. Nu är jag så äcklig och ofräsch att jag ska ta en dusch.

Idag.
Idag steg jag upp ur sängen kl 4.50... det är inte okej att gå upp fyra och någonting.
Men det var mysigt faktiskt att börja 6. Och så har jag gått och stått hele daa så nu är jag
svinigt trött i mina ben och har ont på rumpan (skriver jag "i" kan det bli konstigt).

Såg Lisa på gångvägen åt det hållet jag skulle. Jag skjutsade henne en bit på vägen.
Det var mys!

Jag har kommit fram till (efter två dagars jobb) att mitt jobb är ett skönt jobb.
Jag har umgåtts med mig själv idag.
Det är skönt att ha en massa att göra, samtidigt som man kan vara för sig själv i lugn och ro.

Jag får vila från jobbiga känslor och tankar.
Och jag trivs i Karlstad.
Jag har fått låna en Monarkcykel av jobbet.
Jag gillar den.

Ikväll ska vi titta på gamla filmer som de filmat. Från typ mitten på 90-talet,
och min familj är ju med också.
Det är kul att titta på sånt.
Igår såg jag en filmsnutt från 1997, och då såg jag en 6-årig Felix som måste
ha varit en av världens sötaste ungar.

Nu ska jag göra annat.
Hej och puss, leverpastej.

P.s. Jag sov bra inatt. Det gladde mig. D.s.

Ja, det är där jag jobbar.

Första dagen idag, och det gick bra.
Har bara fruktansvärt ont i min issuesnerv bara..
Ska försöka fixa lägenhet idag. Alltså, ringa runt lite.
Imorrn börjar jag kl 6. Det är tidigt.
Sen slutar jag 14.30.
Mina chefer är trevliga, jag gillarom.
Tror att jag kommer att palla det här. Hoppas det iaf.

Träffade Lisa lite också när jag slutat. Vi jobbar väldigt nära varann.


Jag kan inte somna på kvällarna. Det är så jobbigt.
Min hjärta gör liksom uppror och dunkar så hårt att jag känner mig stressad och kan inte varva ner.
Jag fattar inte varför.
Jag tänker väldigt mycket när jag ska sova, och jag vet väl att det antagligen beror på det.
Ända sen typ i mitten av april har jag fått jättesvårt att somna. Alltid det där hårt tickande hjärtat.
Som jag också hade i höstas.
Men där emellan har jag inte haft det, och det har varit så skönt.
Hur ska jag göra för att få tillbaka det lugnet? Kan ju inte vara så att det hänger på om jag sover själv eller inte.
uschamej, jag gillar inte att gå och lägga mig nuförtiden.
Gillar inte att vakna heller.
Mitt på dagen och typ nu känns bäst.

Men nu har jag iaf börjat jobba, och nu känns det skönt att jag tjänar pengar.

Inatt drömde jag att jag var på ett tivoli, iklädd en vit t-shirt, svarta trosor (som jag iofs sov i inatt) och converse.. hmm..
Konstigt ändå.

Hejdå Stockholm.

Idag åker jag till värmland.
Jag tycker att det är lite kämpigt att vrida och vända på dygnet.
Men det går nog. Jag får helt enkelt räkna med att jag är trött första veckan.
Sen brukar kroppen vänja sig.

Som sagt. Nu drar jag till mitt tredje stopp den här sommaren,
nästa gång blir den 9 augusti då jag åker till Stockholm igen.
Sen ska jag packa ihop mina grejer och dra till Göteborg där några dagar senare.

Och den 18 augusti börjar skolan igen.

Nu ska jag äta frukost och sen fixa med packningen.

Midsommar.
Midsommarafton.
En midsommarnatts dröm.
Visa vid midsommar.

Har ätit på restaurang på Djurgården med mina föräldrar idag. Det var mysigt.

Nu är vi hemma igen och gör inget speciellt.
Jag känner mig lite splittrad.. Egentligen hade jag helst umgåtts med vänner nu..
Men det finns ingen i Stockholm som inte är upptagen..
Så jag känner mig lite ensam.. konstigt nog.
Jag behöver ett gäng att hänga med tror jag.
Och imorgon åker jag till Karlstad, i det fina Värmland, och det är ju iaf liite västkustkänsla där.
Nära iaf.
Jag trivs nog bättre på västkusten tror jag.
Bara det inte är något jobbigt i mitt liv liksom.

Usch, jag nyser med en sån kraft att jag får ont i ryggen och magmusklerna.
Jag tror att jag har någon förkylning på G.
Lagom tills jag ska börja jobba. Men man kan ju oftast jobba med förkylning, så det
ska nog gå bra.

Om mindre än en månad fyller jag år. Jag har önskat mig en cykel.
Jag vill verkligen ha en cykel. Särskilt om jag får tag i en lägenhet inne i stan (eller en bit utanför...)

Det ska bli skönt att sysselsätta sig ett tag nu framöver.
Jag pallar inte att vara sysslolös.
Och så är det ju så att jag kommer jobba 6-13.30, och då har jag ju i princip hela dagen kvar.
Om man är ledig brukar man ju ändå inte göra något förrän vid 14-snåret sådär.. så jag
har kommit fram till att det är bra. Väldigt bra.

Och så har jag nu köpt nya converse... Det är stl 39 på dem, men jag hade egentligen velat ha 39.5..
men det är ju inte säkert att de finns kvar så länge till så  jaa.. jag hoppas och ber att jag gjort ett
rätt beslut. De är iaf grymt fina.

          



Det är iallafall mycket vackert i Stockholm. Det tycker jag verkligen.
Synd att jag har så lite att göra här bara..



Hur som haver:



Glad midsommar på alla.

Ja. Jag tänkte vara det nu.
Jag tog nämligen ett bad.
Inte utomhus som man kanske förutsätter såhär på sommaren.
Utan jag fyllde ett badkar med vatten och klev i.

Där låg jag och tänkte lite.
Började läsa en monolog av Maria Lainá som heter En snabb kyss.
Mitt tålamod tog slut, och jag lade ifrån mig boken och sjönk ner i vattnet.


Då.


Då insåg jag vad skönt det är att vara under vatten.
Och hur annorlunda det är från att vara ovanför vattnet.
Det är någon slags tystnad som infaller sig.
En skön, lugn, harmonisk tystnad, avskärmad från omvärlden.
Min själ hoppade och jublade. Det var som lite rehabilitering.

Man ska vara försiktig med själen.
Nu vet jag att en del påstår att själen inte finns.
Jag bryr mig inte.
Jag tycker att själen finns.
Det är ju den där vi känner, det där inom oss som är svårt att sätta fingret på.
Och kalla det vad du vill, men var rädd om det.



Det är så konstigt, eller fascinerande att man faktiskt kan känna så mycket.
Ja, som när man är glad.
Då spritter det och sprudlar inne i kroppen, som tusentals fjärilar som kutar fram och tillbaka
och upp och ner och åt alla olika håll.
Och vill ut!
Man vet inte var man ska göra av sig själv riktigt.

Och när man är ledsen eller sårad.
Hur man verkligen kan känna att man är trasig inombords.
Att något har gått sönder.
Eller att man har ett sår. Och det verkligen känns som ett sår.
Jag kan ibland få en bild av ett riktigt sår, fast inuti kroppen. Fysiskt.

Ja. En del säger ju att det här beror på det och det och det och det.

Men vem orkar lyssna på det?
Vem vill lyssna på det?



Jag tycker om att inte veta allt sånt.
Jag tycker om att fantisera om att det är själen.
Är jag knäpp då?

Spelar ingen roll om jag är knäpp eller inte.
Ingen kommer att veta om de här tankarna som jag har om 100 år.
Så jaa.

Vad gör det om hundra år,
när allting kommer kring?

Det är ju lite så.

Jag gillar det här. Jag gillar att tänka sånt här.
Det får mig att må bra faktiskt.
När jag tänker på att de här vardagliga problemen inte spelar någon roll.
Eller inte är så viktiga.

Men jag menar inte överlevnad, som i stil med "hur ska jag klara mig på de här pengarna fram till augusti??"

Eller.. så kanske jag gör det.
Det är lätt att glömma att leva.
Det  tänkte jag jättemycket på förra sommaren, och jag känner nu att jag håller på att
komma in i det igen.
Men det är ju faktiskt så. Många stressar/lider sig igenom dagarna, utan att överhuvudtaget
reflektera över sina liv.
Jag gör det ibland.
Man blir så inne i det på något vis.
Ja.
Man lever ju bara en viss tid, så varför lägga energi på att oroa sig?
Det är mycket riktat till mig själv faktiskt.

Och snart är det midsommar.
Jag försöker få mina föräldrar att vilja göra nåt kul, och inte bara sitta hemma och gagga.
Jag tror jag kan få min vilja igenom. Jag hoppas det.
Åh.. jag måste fota lite snart känner jag.
Kanske åker in till stan idag, och då ska jag nog ta med kameran.
Och fota Stockholm, som är en väldigt fin stad tycker jag.

Nu ska jag gå iväg.
Ska göra mig iordning lite inför dagen.
Ta på mig min nya tröja vilken jag är väldigt lycklig över.
Suck.. jaa, denna materiella lycka.. haha.

Enough for now.



Take care now, bye bye then.

Det är så tråkigt att vakna med spänningshuvudvärk.
Har sovit väldigt dåligt inatt.
Tankar som snurrar runt runt runt runt runt...
Och man lägger sig på ena sidan... och.. näe, axeln gör ont, måste vända på mig.
Jag vänder mig till andra sidan.. och .. näe... måste ligga på rygg...
Nudå? Hjärtat tickar hårt på mig och jag kan inte varva ner.

Varför är det så undrar jag?
Och så vaknade jag med dunkande huvudvärk och nästintill illamående.
Så någon cykling in till stan idag blir ju inte av.
Och jag borde packa. Eller ja... ja jo. Packa.

Skära ner min packning till Karlstad.
En veckas kläder.

Till exempel.

Hmm.. jaa. Vad göra?
Jag borde äta något.
Mamma tror inte jag äter tillräckligt.
Men nu är jag inte alls sugen.
Borde borde borde.
Måste måste måste.

Jag borde skriva en klagosång. Jag klagar så mycket.
Borde skärpa mig.

Jag skrev någon slags dikt häromdagen... den 9 juni för att vara med exakt.

Sen har jag formulerat ett bra uttryck som man kan tänka på ibland när man känner sig värdelös:

Jag är rätt hurtig, när jag väl vill.
Har cyklat från Danderyd till Sthlm idag, och tillbaka igen.
Och plus att jag cyklade lite inom stan också.
Det var härligt.
Jag ska nog göra om det ganska snart.

Jag gillar att cykla har jag kommit på.
Ja. Så är det.

Disa tycker om att cykla.
Cykeln har vunnit hennes kärlek.

(AAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag är så dum, ful, knäpp, idiotisk, äcklig, avskyvärd, äcklig, äcklig ÄCKLIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Jag förtjänar inte att vara bland människor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)


Måste bara få ur mig lite frustration.
Ett sorgearbete är mycket lustigt.

Ibland är man förnuftig.
Ibland känner man sig stark.
Ibland känner man sig så svag att man inte vet vart man ska ta vägen.
Ibland är man arg.
Ibland är allt bara skit.
Ibland är allt mindre skit.
Ibland är allt okej.
Ibland vill man bara dö.

Jag har ingenting att göra idag.
Jag måste hitta på något.
Klarar inte av denna ensamhet som jag upplever just nu.
It's killing me, ya know what I'm sayin'?
Jag är dessutom ful i håret.

haha. Disa är så positiv idag!
Jag kan inte vara det jämt.
Det är jag inte heller iofs, men jag jobbar på det. I'm workin' on it.
Jag vill inte börja jobbaaa. Jag vill inte börja kl 6 varje morgon.
Jag vill inte. vill inte. vill INTE!

Jag skulle vilja kunna flyga.
Lämna det här stället.
Lämna Sverige.
Lämna alla människor här i Sverige som jag känner.
Flyga iväg ut i världen.
Se mig omkring.
Uppeva någon slags underbart lugn över alla fina vyer jag ser.

Snälla, hjälp mig lära mig flyga.
Jag skulle bli så lycklig då.

Det är vackert på kvällen. Ja, jag gillar det.
Tog cykeln och cyklade runt med musik i öronen i Stocksund.
Cyklade en "Slumptur" -  alltså, kände jag för att åka in på cykel- och gångvägen, gjorde jag det. Kom jag till en korsning, svängde jag åt det hållet jag kände för.
Och till slut kom jag till vattnet.
Där satt jag en stund och tittade på vågorna.

Dit ska jag cykla fler gånger.

Det är verkligen dyra och flotta hus där vid vattnet. Ett hur var jag väldigt fascinerad över. Det var en fontän i trädgården, och det var stenfigurer och jaa... en massa.. ! Vackert var det.
Men jag funderade lite för mig själv vad för slags människor det bor där. Jag fick en impuls att knacka på bara för att se, men jag följde inte den impulsen.
Det gick rätt snabbt att komma tillbaka.. och nu sitter jag här och skriver ner allt.
Det är så mysigt att dra iväg sådär. Jag tycker om sånt. Att jag inte är ute och cyklar för att jag ska bli fit.
Utan jag gör det för att jag ska få ro i själen.
 Det är skönt att få ro.

Ska snart gå och lägga mig. Är hiskeligt trött och huvudet är tungt.

Sov gott alla fina.
Puss

Lade mig och sov en stund för några timmar sen och vaknade upp ur en jätteobehaglig mardröm.

Drömde att jag skulle hoppa fallskärm, och det gick bra, men när jag var på marken satt min
fallskärm av någon anledning fast i flygplanet och planet började flyga runt och gör loopar och kraschade i marken,
och vi sprang dit för att kolla hur det gick med dom på planet och

vips, så var vi uppe i luften igen och jag gick runt på planet, och i ett rum bedrevs undervisning, och så gick jag på en toalett som inte hade en riktig dörr märkte jag när jag var klar.
Då.
smög sig den otäcka, onda gängledaren på planet (vilka jobbade hemligt för att döda dem på planet och få planet att störta) och viskade i mitt öra: "Vet du varför jag vill döda dig?"
och så dök Tobias Brandin upp och gängledaren (som hade svart skinnjacka, och snaggat, blekt hår och jätteonda ögon) började piska honom, och så hade tobias sönder en fyrkantig stolpe, så att det bled en sån där vass ände.
OCh för att jag sa något, vilket jag inte kommer ihåg vad jag sa, så piskade han till mig flera gånger, och sedan satte han den här stolpen, med den trasiga vassa änden mot mitt huvud, och skulle precis slå in den i mitt huvud.

Då vaknade jag. Usch.
DEN VAR JÄTTEOBEHAGLIG!!!

Jag kommer fortfarande ihåg paniken över att han ville döda mig, och jag vet inte varför han ville det.

Jag tycker inte att det var kul att drömma så. Det gör väl ingen I guess.

Jaha.. har haft en väldigt intetsägande dag (förutom att jag hängt på centralen med emilia och mathias i ungefär 1 ½ timme).... ska snart äta. Sen vill jag nog titta på film.
Men imorgon vet jag att Jacob och Rita skulle vara i Sthlm igen. så då får vi hitta på något.

AAATJOOOO!
Jag tror att jag håller på att bli förkyld..


Well... that's all for today, folks!
Puss

Ja, jag har kommit underfund om en sak tror jag.. och det är att jag verkligen inte vill vara i något förhållande.
Visst, det är helt otroligt underbart och jag saknar det, men jag vill samtidigt inte gå in i något sånt nu.
Jag skulle känna mig alldeles för instängd. Jag vill nog vara fri ett tag till.
Och lära känna mig själv. På riktigt.
Sen att jag förgås i brist på närhet, det är en annan sak, haha.

Håhåjaja.

En vecka till av ledighet. Sen börjar jag jobba.
I 6 veckor framåt.
Jag vill få tag i en lägenhet i Göteborg.

Livet är verkligen konstigt. Jag tycker verkligen det.

Disa - Jag, har begett mig ut i Sverige nu.
Just nu upplever jag Bollnäs som jag inte varit till på 6 månader.
Kom jag underfund om i förrgår.

I'm trying to live a life, and it's working.. almost.
Det går bättre och bättre.
Det gläder mig.