Världens snyggaste band.
Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!
Världens snyggaste kvintett.
Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!
YEAH
Nu ska damen iväg och träna! :)
Yeah.
Så blev det som vanligt igen.
Många tolkningar går att göra i den meningen.
Och den får stå där och tolkas fritt.
Rapporten är godkänd.
Nu slipper jag den.
Det har varit en utdragen jobbig process.
Ikväll ska jag och Vickan på Salem.
Precis vad jag behöver i novembermörkret.
Bara få stå där och uppfyllas av hans otroliga glädje och musik.
Gött!
Glöm mig om du kan
Det fanns en tid, en tid av hänryckning för oss som kunde läsa Lenins ord
Som en gud nedstigen hit från himmelen, kom han till en plågad jord
Och varje fråga fick sitt klara svar, absolut logik, sanningen låg uppenbar
Men offer krävs för nåt så stort, och offrat har jag gjort
Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
En sorgsen blick, ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
Du min man, glöm mig, om du kan
Det gick en tid, jag blev en främling för mig själv, förändrad mer än jag förstod
Mera en princip, ja som en fix idé, än en man av kött och blod
Så i revolutionens röda gap
Maldes också jag till ett nytt slags fångenskap
Natasja blev en dröm jag drömt, men aldrig nånsin glömt
Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
En sorgsen blick, ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
Du min man, glöm mig, om du kan
"Det fanns en tid,
en tid av hänryckning för oss som kunde läsa Lenins ord
Som en gud nedstigen hit från himmelen,
kom han till en plågad jord
Och varje fråga fick sitt klara svar,
absolut logik, sanningen låg uppenbar
Men offer krävs för nåt så stort,
och offrat har jag gjort
Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
En sorgsen blick, ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig;
du och jag,
det var vi
men du förrådde mig idag
Du, min man,
glöm mig om du kan
Det gick en tid,
jag blev en främling för mig själv,
förändrad mer än jag förstod
Mera en princip,
ja som en fix idé,
än en man av kött och blod
Så i revolutionens röda gap
Maldes också jag till ett nytt slags fångenskap
Natasja blev en dröm jag drömt,
men aldrig nånsin glömt
Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen,
aldrig mer igen
En sorgsen blick,
ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig;
du och jag,
det var vi
men du förrådde mig idag
Du, min man,
glöm mig om du kan"
Novemberdikt, kanske man skulle kunna kalla den.
Sol.
Kom.
Ge mig ljuset.
Ge mig värmen.
Ge mig glädjen.
Tillbaka.
Mörkret tar mig,
tär på mig,
äter mig,
skadar mig inuti.
Var är du?
Varför försvinner du?
Utan dig finns inget liv kvar.
Känner mig som en urvriden trasa
som börjat torka
och bli stel och helt utan liv.
Eller som en vissen blomma som tappat all sin färg
all sin doft.
Bara en liten skrumpen klump
som söker sig ned not jorden
för att där sedan förmultna.
Sol
kom och lys på mig.
Skänk mig det där
som jag vet
att du kan.
Gör det nu
innan jag blir den där skrumpnade klumpen.
.............
Jag är trött.
Och skulle inte tacka nej till lite ledighet.
Ska försöka sätta mig och skriva lite på vår rapport nu.
Sen ska jag Afropowerdansa kl 19.
Ska bli skönt!
Hejdå.
Remember me.
Nu har jag sett den.
Och ja, den var jättebra.
Verkligen sevärd.
Nu sitter jag och har ont i hjärtat.
Tänker inte säga mer.
Se den.
Var på dansföreställning idag också.
"SOF." hette den och gjordes av treorna på danslinjen, Balettakademien.
Handlade om rädslan att förlora någon man älskar.
Och att inte veta vad man har förrän man förlorat det.
Otroligt vacker var den.
Vemodig.
Och vacker.
Många tänkvärda intryck idag.
Som får mig att känna mig levande.
Ja, här är jag och jag lever.
Och känner.
Det är otroligt värdefullt.
Så gå och se deras dansföreställning om du har möjlighet:
Se också filmen Remember me om du inte har gjort det.
Och ta hand om dig.
Känn att du lever.
Kvällstankar.
En känsla.
Som omvälver.
Och uppfyller.
Hela existensen.
Hela jaget.
Liksom.
Det är otroligt hur den kan det.
Hur den liksom sprider sig i varje liten nervkanal.
Tar över.
Får makten.
Styr.
Och så.
Det är nästintill galet.
Vad är det som gör att vi styrs så av våra känslor?
Att iallafall jag gör det?
A freeze-frame of your eye in the strobelight.
Sweat dripping down from your brow, hold tight.
Don't let go,
don't you let me go.
And I never was smart with love,
I let the bad ones in and the good ones go.
- Robyn, Indestructible
