Hello Goodbye
Hejdå Stockholm...
Hej Göteborg.
Nattens fjäril
Jag gästas av en liten nattfjäril.
När jag tänder lampan,
gömmer den sig.
När jag släcker,
rör den på sig igen.
Dennes vingslag
ger ifrån sig ett
tryggt
mysigt
surr.
Jag är inte ensam i mörkret.
Det är så skönt att veta.
Smile
Det är viktigt att le. Någon sa till mig en gång att just leendet utsöndrar endorfiner så att jag verkligen blir gladare.
Kanske stämmer, vem vet? Jag är ju inte så påläst i forskningar så jag kan ju inte säga något helt säkert. Men som Nat King Cole (tror jag väl att det var?) sjunger:
Smile though your heart is aching
Smile even though its breaking
When there are clouds in the sky, you'll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through for you
Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile
Det är ju lite sant, faktiskt.
So keep on smiling, folks :)
En vanlig lördag
Självklart behöver man inte tänka så. Men idag gör jag det.
Det är så mycket som händer på så kort tid. Det gör mig så jäkla förvirrad.
Har läst boken "Jenny" av Jonas Gardell idag. Började imorse, och läste ut den för någon timme sen.
Alla borde läsa den.
Jag måste läsa hans andra böcker också. Ska fan till något bibliotek på måndag. Måste låna Ringaren i Notre Dame inför Parisresan i höst.
Oj, vilket onödigt vetande.
Jaja.
Så mycket onödigt man kan lägga ner energi på.
Det är fint om natten.
Oja. Verkligen. Inga skavanker syns. Bara luddigt. Suddiga kanter.
Och jag borde ta ut mina dagslinser och sova. Sova en lång natt.
Det har jag inte gjort på ett tag. Borde ställa om dygnet.
Om två veckor. Ja. Exakt om två veckor flyttar jag in på mitt delade rum i Göteborg.
Konstigt.
Helt plötsligt ska jag klara mig själv. Tror iofs att det kommer gå bra.
Men ändå finns det, djupt där inne. Ängslan. Tvivel.
Det hör väl till antar jag. Jag är cool. Säger Agnes-Indra.
Och det tror jag på. När hon säger det.
Jag blev upplyft idag.
Såg Prideparaden passera två gånger. Kungsan och Hornsgatan.
Det strömmade så mycket värme. Så mycket lycka.
Så mycket kärlek.
Så otroligt mycket kärlek.
Helt underbart.
Stockholm borde ha så mycket kärlek varje dag. Det skulle den må bra av.
Ålder
Ålder.
Varför spelar den så stor roll?
Om man istället tänker så här:
Varje dag föds nya individer, nya unika personligheter med sina unika egenskaper.
Sen, när de har växt upp och blivit vuxna, tänk om det då är ens kärlek för livet?
Varför ska då åldern spela roll, när båda klassas som vuxna?
Sen är inte jag Guds bästa barn, jag har färgats av samhällets stadgar om hur allt ska vara.
Det är klart att jag tänker på hur gammal den var när jag var si och så gammal, om det skiljer 20 år mellan oss.
Men jag menar inte heller att en 70-årig man ska ge sig på en 13-årig flicka, eller att en 25-årig tjej ska ge sig på en 10-årig pojke eller så heller!
Men jag vill att ålder inte ska spela roll.
Om två människor blir kära, riktigt kära, även om det så är 25 år emellan dem, så ska väl ändå inte åldern hindra dem från att vara lyckliga.
