Dear John.
Idag var jag och Elisabeth och såg Dear John på bio.
En väldigt vacker film.
Som fick mig att hulka av gråt där jag satt.
Kändes lite klyschig i början,
men innehöll sedan saker som jag var väldigt oförberedd på,
som gjorde att jag satt där och grät.
Och samtidigt skrattade lite,
överraskad över min egna starka reaktion.
Den är väl dock inte rekommenderad till dem som inte har så mycket till övers för romantik.
Vi hade nämligen ett gäng raden bakom oss som mest satt och skrattade och uttalade "tufft" om att detta minsann var den sämsta film de någonsin sett.
Så ja.
Tycker du om P.S. I love you eller The Notebook så finns det en stor chans att även denna når ditt hjärta.
Dikt.
Om det blir så att vi aldrig finner varandra,
om det blir så att jag aldrig
möter dig.
Om det blir så att vi aldrig får varandra,
så vill jag ändå säga några saker.
Även om jag aldrig mött dig
vet jag att Du är den
som är ämnad för mig,
jag vet,
för jag har sett Dig.
Djupt där inne.
I mitt hjärta.
Djupt inne i mitt undermedvetna.
I mina drömmar.
Där.
Har du tagit min hand.
Sett djupt in,
i mina ögon.
Där har vi sagt vårt allra första "hej" till varandra.
Där har vi skrattat.
Där har vi gråtit.
Där har vi bråkat.
Där har vi älskat,
Där har vi pratat.
Där har vi levt med varandra.
Och därför vet jag,
att det är Du som är ämnad för mig.
Du,
du är den jag alltid väntat på.
Och alltid kommer att vänta på.
Om våra vägar aldrig möts,
vill jag få dessa saker sagda:
Med Dig lever jag,
på riktigt.
Med Dig känner jag mig fri.
Med dig känner jag mig hel.
Du är min andra hälft,
min saknade bit,
som skapar en oersättlig lycka i mitt inre,
som är med och skapar mening i mitt liv.
Som gör att jag har något att leva för.
Du.
Det är du som ger mig syre.
Det är du som ger mig kärlek,
Det är du som ger mig ömhet.
Det är du som ger mig styrka när jag är svag,
Du som får mig att våga kasta mig ut och testa att flyga.
Du ger mig allt jag någonsin önskat.
Så om vi aldrig möts,
vill jag bara få säga,
att jag alltid kommer älska Dig,
villkorslöst och innerligt.
För det är Du
som är min sista saknade pusselbit.
Home is where your heart is.
Hemma igen.
Det känns lite konstigt.
Just nu.
Men ja, jag kanske bara är trött.
Ska nog sova.
Imorgon kommer nog bli en jättebra dag :)
Avslutar med Jamie Cullum - Mixtape.
Godnatt!
Disa dansar fuldans.
http://fuldans.se/?v=zgjiiybczz
Tack Khosro! :)
Tack Khosro! :)
Sommar!!!
Jag gör ett coolt trick...
Obs. Den som tar mig seriöst känner mig inte tillräckligt väl.
Ska precis till att hjula. (Stavas det så???)
Jump!
Obs. Den som tar mig seriöst känner mig inte tillräckligt väl.
I Karlstad.
Nu har jag kommit till Karlstad.
Imorgon ska vi antagligen åka ut till stugan utanför Kristinehamn, och det ska bli riktigt mysigt!
Nu ska damen sova, eftersom hon de senaste två dygnen inte sovit så många timmar.
Hejsvejs.
Har haft en rolig dag, och känner mig färdiginstallerad här också.
Det känns bra!
Imorgon ska vi antagligen åka ut till stugan utanför Kristinehamn, och det ska bli riktigt mysigt!
Och på måndag börjar jag jobba.
Ska bli lite spännande, kommer inte jobba på samma ställe som sist, så jag ser framemot det.
Det blir nog bra.
Nu ska damen sova, eftersom hon de senaste två dygnen inte sovit så många timmar.
Och det är ju inte så bra.
Hejsvejs.
Mums.
Te.
Är det någon mer än jag som älskar den doften?
Som kan gå in i en teaffär bara för att få gå och njuta av doften?
Har ett rött te hemma.
Jordgubb och vanilj.
Lite nu och då går jag till mitt skåp, och tar ner burken.
Och drar in en djupt andetag.
Och vips, så känner jag mig lugn och harmonisk igen.
Det doftar så otroligt gott.
Det går in i varje cell.
Och bara överöser en med välmående och pirr i magen.
Skulle ni inte kunna tänka er att köpa te, bara för att ha och lukta på?
Eller sprida ut i lägenheten så det skulle dofta gott, jämt?
Är det någon mer än jag som älskar den doften?
Som kan gå in i en teaffär bara för att få gå och njuta av doften?
Har ett rött te hemma.
Jordgubb och vanilj.
Lite nu och då går jag till mitt skåp, och tar ner burken.
Och drar in en djupt andetag.
Och vips, så känner jag mig lugn och harmonisk igen.
Det doftar så otroligt gott.
Det går in i varje cell.
Och bara överöser en med välmående och pirr i magen.
Skulle ni inte kunna tänka er att köpa te, bara för att ha och lukta på?
Eller sprida ut i lägenheten så det skulle dofta gott, jämt?
Mmmm.
Dagens humor.
Tillägnad Emilia.
Den där känslan.
Plötsligt infinner sig den där känslan igen.
Dumma dumma känsla.
Så väldigt bekant.
Och ack så ovälkomnen.
Men ändå.
Likförbannat.
Ett uttryck jag tycker väldigt mycket om.
Så vill den finnas där.
Och gnaga.
Lite i taget.
Och glömmer jag den för en stund, så gör den sig påmind igen.
För glömma ska jag ju inte.
Nej, nej.
Inte alls.
Dumma dumma känsla.
Jag hatar dig.
Hemma igen.
Och helt plötsligt är den där vistelsen i Linköping förbi.
På måndag är det en vecka tills jag börjar jobba.
Har de senaste dagarna sett både P.s. I love you och The Notebook igen, och jag konstaterar att jag fortfarande älskar dem. Framförallt P.s. I love you... Den är så otroligt underbar. Tredje gången jag ser den men likförbannat kastas jag mellan att gråta och skratta. Den är så grymt bra.
Jag ska försöka vara så kreativ jag orkar den här sommaren.
"Schwoop!", sa det.
Nu sitter jag här.
Hemma.
Igen.
Med en kliande och svullen hals.
För ja, det var ju bra tajmat tyckte den när jag skulle åka hem.
Rätt kort och inte så farlig resa, så det gick väl bra, antar jag.
Men jag känner att det var lite vemodigt att lämna mamsen och Linköping.
Kändes som att det hade gått alldeles för fort, och att jag gärna hade stannat ett tag till...
Men nu är det som det är, och jag är hemma i min ensamhet igen.
Usch, så ska jag inte säga.
Det är inte så hemskt som det låter.
Men jag har tyckt om att ha sällskap.
På måndag är det en vecka tills jag börjar jobba.
Känns väl lite sådär, skulle väl egentligen helst ha tillbringat sommaren med familjen och vänner och rest runt lite.
Men ja... Det kommer nog bli mysigt i Karlstad.
Den där jättekreativa, runtresande, avkopplande sommaren får jag ta ett annat år.
Så är det bara.
Kommer hinna med några saker ändå.
Har de senaste dagarna sett både P.s. I love you och The Notebook igen, och jag konstaterar att jag fortfarande älskar dem. Framförallt P.s. I love you... Den är så otroligt underbar. Tredje gången jag ser den men likförbannat kastas jag mellan att gråta och skratta. Den är så grymt bra.
Jag ska försöka vara så kreativ jag orkar den här sommaren.
Det har jag bestämt mig för.
Och så får det bli.
Nu ska sjuklingen göra sig lite mat och sen blir det vila resten av kvällen.
Det behövs.
Sommar.
Trött och sliten idag.
Men en rolig kväll igår.
Så det gör mig ändå glad.
Har suttit inomhus hela dagen, vilket jag har lite dåligt samvete för.
Brände mig en massa på rygg och axlar och ben igår.
Fast det är ändå rätt mysigt.
På något konstigt sätt...
Imorgon blir det nog Slottskogen.
Blir mysigt!
Jag älskar sommaren.
Och nu ska jag njuta av den helt och fullt när terminen äntligen är avslutad! :)
Puss!
And she did it!
Då var den gjord.
Min sista hemtenta för terminen.
Känns så otroligt skönt.
Äntligen kommer den där ledigheten jag har saknat så mycket.
Då jag kan gå upp när jag vill.
Lägga mig och läsa en bra bok, en bok jag valt själv.
Och framförallt - njuta av solen.
Samtidigt känns det svårt att fatta att man verkligen är ledig.
Det är som att kroppen fortfarande är på helspänn, att den inte riktigt kan slappna av.
Men jag hoppas jag lyckas slappna av innan jobbet börjar.
Och det tror jag att jag kommer göra :)
Ska tillbringa helgen här, sen åker jag till Linköping i ungefär en vecka, och det kommer bli roligt!
Näe, nu ska den här damen sova, har en avslutande konferens att gå på imorgon!
Hejsvejs!
Salem al Fakir
En dålig mobilbild, tyvärr, men den får duga.
FinfinfinfinfinFIN kväll igår!
Jag och Victoria satt vid scenen från halv sex, och det var verkligen värt att vänta de varma timmarna i solen.
När han väl kom in på scenen och började spela, kände jag att jag bara kunde stå där och njuta.
En del dansade lite på sin plats, och vissa skrek lite, vissa klappade i händerna.
Det gjorde väl jag också emellanåt, kanske inte skrek så mycket, men mest stod jag bara där - och tog in, njöt och kände mig helt enkelt lycklig.
Han gjorde en sådan otroligt bra konsert.
Det var liksom en ren glädje. Han fullkomligt lyste och var full med smittande energi.
Så tack, tack, tack, TACK för en otroligt fin konsert!
