KvarteretDisa

Livet.
Ja, det är ett konsigt påhitt.
Men vad skulle vi annars göra?

Jag är lite splittrad inuti just nu.
Stänger av den förtvivlade sidan just nu. Orkar inte med den mer på ett tag.
Fast alla jobbiga känslor finns ju kvar. Men inget gråt. Har tömt mig på det. Tydligen.
Drömmer hela tiden. Att vi blir ihop igen. Att jag får pussa honom. Såna drömmar är inte till hjälp just nu, det gör bara att jag blir ledsnare när jag vaknar.
Morgon och kväll är det jobbigast. På dagarna gör jag saker. Då får själen vila. Kvällarna är nästan jobbigast.
Då ligger jag där. Alldeles ensam. Ensammast i världen. Det är så sjukt jobbigt.
Samma sak på morgonen. Då vaknar jag ensam. Inte bredvid någon sjukt vacker och söt människa, som fortfarande sover, som jag kan titta på och le för mig själv, för att han är så otroligt gullig när han sover.
Ligga där, peta på hans axel, klappa ömt på hans kinder, panna, haka, i håret.
Känna att jag är världens mest lyckligt lottade tjej just i det ögonblicket.
Bli tårögd av tacksamhet att just jag får uppleva honom.
Denna vackra varelse. Som är så otroligt underbar.
Och så bra jag mår av honom.
Klart det gör ont att mista den fina vardagen med honom.

Han är min tvillingsjäl.
Han känner mig.
Han känner mig mest.
Han ser mig.

Och jag älskar honom. Kommer alltid att göra det.
Hur det än blir mellan oss.
Han har gett mig verkligheten på de drömmar jag haft.
Han har förverkligat dem.
Och han finns kvar i mitt liv.
Jag har inte förlorat honom.

David. Du är den vackraste personen jag träffat.
Bara för att du är vacker på både insidan och utsidan.
Tack för att du finns, vännen.
Utan dig hade jag verkligen bara varit en fjant.
Du har lärt mig lite om livet.
Viktig vetskap.
Tack.

Jag älskar dig.