KvarteretDisa

Jag har nyss tittat på en jättefin och bra film - Regarding Henry.

Den handlar om en hemsk och upptagen advokat som heter Henry som sätter jobbet före familjen.
En kväll blir han skjuten och förlorar minnet och även rörelse- och talförmågan.
Man får följa med honom i hans återhämtande, och han inser mer och mer hur han inte gillar sitt gamla jag och bestämmer sig för att liksom bryta upp med det gamla.

Den väckte så mycket tankar.. Och just det här med att börja om från början.
När något händer i våra liv, något ganska stort som att någon dör, att den man älskar lämnar en,
att man blir uppsagd från jobbet, att man skadar sig allvarligt, måste man på ett eller annat sätt
börja om från början.
Reflektera över sitt liv.
Ett bra tillfälle att se om det är något man vill ändra på, om det så är att flytta, klippa sig, skaffa hund, börja plugga till något man drömt om men aldrig genomfört, osv.

En predikan jag hörde, bara någon vecka efter den största kris i mitt liv, handlade just om våra olika faser i livet, kriser.
Att det dyker upp sådana lite nu och då, i olika former.
Det kan ju vara en liten kris, och en stor kris.
Men att vi växer av det. Och det tror jag verkligen. Kriserna gör oss starkare. Vi behöver inte kalla det kris heller..
Kan kalla det faser, kapitel, you name it.

Jag tror det är viktigt att faktiskt fundera över sitt liv ibland. Om man är den man vill vara.
Bara att reflektera. Som sagt, det behöver inte vara något stort och drastiskt man vill ändra på,
utan det kan handla om att man kanske vill ändra på mängden godis man köper, att man vill ut och röra på sig för att må bättre, umgås mer (eller mindre) med kompisar, få mer tid till sig själv mm..

Jag har nog börjat fundera över det här. Eller jag har det. Sen tar det ju tid att komma fram till något.
Men en del saker har jag kommit fram till och som jag vill ändra på, och ska ändra på.
Jag är t ex på beroende på vad andra tycker, att jag måste be om deras bekräftelse, och det är ju inte bra.
Jag måste, och vill, hitta bekräftelsen i mig själv. Att jag kan tänka "Jag tycker det här, och det står jag för." eller "jag känner så här, och då är det så."... Så ja. Sen måste jag ju hitta vägen dit.
Det är ju ännu ett projekt.