Spänningshuvudvärk
Det är så tråkigt att vakna med spänningshuvudvärk.
Har sovit väldigt dåligt inatt.
Tankar som snurrar runt runt runt runt runt...
Och man lägger sig på ena sidan... och.. näe, axeln gör ont, måste vända på mig.
Jag vänder mig till andra sidan.. och .. näe... måste ligga på rygg...
Nudå? Hjärtat tickar hårt på mig och jag kan inte varva ner.
Varför är det så undrar jag?
Och så vaknade jag med dunkande huvudvärk och nästintill illamående.
Så någon cykling in till stan idag blir ju inte av.
Och jag borde packa. Eller ja... ja jo. Packa.
Skära ner min packning till Karlstad.
En veckas kläder.
Till exempel.
Hmm.. jaa. Vad göra?
Jag borde äta något.
Mamma tror inte jag äter tillräckligt.
Men nu är jag inte alls sugen.
Borde borde borde.
Måste måste måste.
Jag borde skriva en klagosång. Jag klagar så mycket.
Borde skärpa mig.
Jag skrev någon slags dikt häromdagen... den 9 juni för att vara med exakt.
var den nu är, vill jag vila.
Jag vill vara mitt på gränsen,
och vicka, fram och tillbaka.
Fram och tillbaka.
Känna vattnet mot min ena axel,
och solen värma min andra.
Det är sommar, och jag vill leva.
På riktigt.
Sen har jag formulerat ett bra uttryck som man kan tänka på ibland när man känner sig värdelös:
"Det är inte vad du Gör
som värdesätter Dig
utan det är
Den Du Är
oavsett vad du gör.
Du är Du
och det är det
som gör Dig så värdefull"
Det blir ett rätt långt blogginlägg den här gången, but I like it.
Känns som att jag skapat lite.
Varit kreativ.
Jag tror att min Ibumetin hjälpte lite faktiskt.
Nu är jag bara mighty tung i huvudet.
Enough for now.
Låt vingarna bära dig,
i ditt sökande efter frihet.
