KvarteretDisa

Får man tycka att man har blivit tjock?
När är man tjock? Var går gränsen?

Okej, om jag säger såhär, jag har gått upp i vikt.. jag har lagt på mig. Det har jag. Det är fakta.
Jag känner det t ex nu när jag sitter lite halvt ihopsjunken. Valkar som inte funnits där tidigare finns där nu.. och framförallt: Det är OBEHAGLIGT. Och jag trivs inte.
Och det måste jag väl få kunna säga? eller?
Uppfattas jag då bara som osäker på mig själv och söker efter bekräftelser som "nejdå, du är inte tjock"?

Hmm.

Även om man inte ser det med en gång så känner jag av det hela tiden, och det är svårt att vänja sig vid.. den här nya kroppen jag succesivt fått under de senaste månaderna.
Min mor sa "Jamen, du kan ju inte ha någon flickkropp hela livet, du har ju bara blivit kvinna"..

Kanske är sant. Jag har gått och blivit riktig kvinna.
Men samtidigt ser jag ju hela tiden kvinnor som är äldre än jag som är smalast.
Och det stör mig.
Dels stör det mig just för faktorn att de ÄR smalare än jag, och dels för att jag hatar det kroppsidealet, som jag antar att de flesta gör.
Detta kroppsideal påverkar mig så mycket att jag inte trivs med min egen kropp.
Och ja, visst kan det vara de som startat detta kroppsideals fel, men mest hänger det ju på mig själv.
Jag kan ju VÄLJA att inte bry mig.
Men tyvärr hänger jag upp mig på det och ja.. jag trivs inte i mig som jag ser ut just nu.
Nästan inga klädesplagg sitter som de gjorde förut.. eller så har de alltid suttit så. eller så har jag bara blivit besatt.
nej, mina jeans kan jag inte ha längre.
Så det är ju ändå NÅGOT som hänt. Jag har blivit större.

Sen måste jag ju tillägga.
Jag cyklade 1 mil per dag i 7 veckor... det kan ha haft en bidragande inverkan.

Idag blev det ett inlägg om bara mig och mina issues, men detta är ju ändå MIN blogg så ja.
Så är det.

Nu ska jag gå och se på film.
Puss och hej