KvarteretDisa

Har varit lite tumult i mitt liv senaste tiden, vilket har gjort att jag inte orkat skriva så mycket.
Orkar inte ta upp det här heller, utan ska nu komma med lite vardagsfunderingar och andra uppdateringar.

Först ett citat från ett av mina och Emilias tusen samtal den senaste tiden:

Jag:
- Det är så coolt att vi har pratat så många tiimmar och inte fått slut på... (hittar inte ordet)

Emilia:
 - (Fyller i)...samtalsämnen. Det är ju för att vi ältar samma saker hela tiden.


Haha, jäkligt sant.
Hur ofta säger man inte samma saker, om än kanske ändrar lite i formuleringen?
Jag märker att jag ofta glömmer bort vad jag sagt och inte sagt.
Speciellt när jag har sagt samma sak till många.
Men det är ju skönt att jag inte är ensam.
Och känner man varandra väl är det ju bara att tala om att "Det där har du sagt till mig redan" eller något liknande.

Sedan har jag också vaccinerat mig. Inte för att jag känner mig rädd för att få det egentligen.
Tänkte att det kunde vara lika bra, liksom.
Och eftersom jag ska resa lite runt i landet nu i december så kan det ju vara lite skönt att ha gjort det, IFALL det skulle dyka upp någonstans.
Har inte haft så mycket biverkningar, mest ont i armen, det är typ först nu jag känner mig lite hängig, men det kan också bero på så mycket annat än sprutan.

Nu till mitt vattengympande.
Jag var inte så pepp på det idag, men tänkte att det ÄR bra att röra på mig och komma ut bland folk.
Och idag hade vi en manlig ung instruktör.
Och med ung menar jag kanske mellan 25-30...
Eftersom jag inte hade glasögonen på mig (vilket gör att jag bara ser en halv meter framför mig) så såg jag inte exakt hur han såg ut, men tyckte det kändes som att han såg bra ut, vilket fick mig att försöka göra så bra ifrån mig som möjligt.
Och det är inte det lättaste när man har vattengympa, eftersom man ser så sjukt töntig ut.
Så står man där och trampar med fötterna och boxar framåt med armarna...

Och det är samtidigt så fint att se alla pensionärer som står där
och trampar med sådana där speciella badskor för att inte halka (jag märker att ett par sådana vore bra att ha).
Det är en gullig atmosfär på något sätt.

Och lite komiskt. Jag kan inte låta bli att skratta lite tyst för mig själv när jag står där och gör alla rörelser tillsammans med alla andra, och med en instruktör som står på torra land och visar.
Det kändes också som att han inte var så van att hålla i det (vilket jag iofs inte har en aning om om han har) men samtalet i duschrummet efter passet att döma, så tyckte tanterna att han var väldigt bra.
Och snygg att titta på.

Då ler jag lite för mig själv.

Det är sådana små stunder man får försöka spara för att sedan kunna ta fram det vid ett senare tillfälle då man inte är lika glad :)