Life is what it is.

Of you saw some sadness in my eyes,
would you tell?
Or would you be just quiet?


Life is what it is.
Det är verkligen så.
Ibland känns det skit, ibland känns det faktiskt väldigt okej.
Jag vet inte om jag känner mig särskilt lycklig, men jag är
inte så ledsen just nu.
Det känns helt enkelt okej.
Varken mer eller mindre.
Och det kanske bara kan få kännas så,
utan att jag ska bli orolig för att jag känner mig så likgiltig.
Jag känner inte lika  mycket längre.
Eller ibland. Vissa stunder.
Jag älskar mina kompisar.
Det vet jag.
Det känner jag.
De betyder så mycket.
Så oerhört mycket.
Det är dem som får mig att vilja vara stark, vilja stå på mina egna ben.
Tack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0