KvarteretDisa

Funderar över mitt liv.
Vad jag har för liv egentligen.
Om jag bara sitter och drömmer om något som inte finns.
Ett liv som är omöjligt att få.
Eller om jag verkligen kan få det, om jag verkligen kämpar.
Och hur lustigt det är att allting ska sammanfalla.
På samma dag.
Samma vecka.
Samma tidpunkt.
Samma ALLT.
Jag vill ju syssla med något som är meningsfullt.
Något som ger mig något.
Något som ger dig något.
Som ger alla något.
Eller åtminstone några stycken.
Varför ska jag annars leva?
Om jag bara går här och gör ingenting.
Lever på andra?
Det gör ju ingen skillnad.
Inte för att jag nu är självmordsbenägen eller så, vilket kanske kan tolkas så.
Nej, jag bara funderar.
Jag vill göra något som märks.
Som sätter spår.
Bra spår.
Om det så är att ta hand om ett litet barn som är räddast på dagis, eller hjälpa människor i misär, eller underhålla människor, få dem att skratta, gråta, rodna, bli arga mm.
Jag vill jag vill jag vill.

Det är det jag vill.
Vill göra någonting som gör skillnad.
Kanske inte för alla, men för någon.
Och för mig själv.


Samtidigt som jag funderar på det här så är det här en rätt bra dag.
Började dagen med att vara på första omgången med en avslappningsgrupp.
Ska lära mig att kunna slappna av, vilket jag vet att jag har svårt med.
Blev en fin start på dagen.
Fast jag känner mig lite ensam,
och det blir mycket ensam tid för mig själv, när jag inte har så mycket att göra på dagarna.
Men hoppas på en förändring efter att det här med foten är löst.
Att kunna jobba.
Eller plugga.
Eller NÅGOT.
Iallafall.



----------------------------------------------------------

Det är något speciellt med luften ute.
Det är svårt att förklara, men jag känner en längtan ut.
Som om naturen kallar på mig.
Eller så har jag bara varit inomhus för länge.
Det är bara det att det känns som att jag vill och skulle kunna sitta i skogen vid någon bäck hur länge som helst.
Och bara sitta.
Känna.
Må bra.




Jag vill ha hösten här länge.
Jag älskar den friska, kalla luften.
Och det här med att behöva ta på sig sina fina vantar och sin mysiga mössa.
Och en varm halsduk.
Och bara titta andas in.
Andas in det där friska.
Och bara känna hur kroppen laddar upp sina batterier.
Jag vill sitta där och titta.
För evigt.