För Disa minns.

Jag minns tiden som varit.
Jag minns den.
Och är det fel?
Är det fel att minnas?
Är det brottsligt?
Är det farligt?
Nej.
Är det nyttigt?
Ibland, och ibland inte.
Men jag minns min tid.
Den tiden.
Och den tiden.
Vilket jag nu ska ha några bilder på.


Första gången vi riktigt pratade med varann. (Hösten 2004)


Jag och den vackraste katten som funnits.



Fotosession i trean på gymnasiet.



Slutproduktionen i trean.


Studenten.


Han som en gång i tiden tog mitt hjärta.


. . .


En glad Disa i det vackra Paris. (Hösten 2007)


Lyckligast i världen.


Höstfest på skolan.


Världens finaste hund - Safi.


Hjärtat brast.





En tjej som ändå tog sig upp.




För jag minns tiden.
Som både var vacker och bra.
Och ful och dålig.
Men jag glömmer inte.
Jag minns.
Och det vill jag.
Annars skulle jag bli tom inuti.
Alldeles tom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0