Desperat?

Kom.
Kom då för fan.
Kom och ta mig med storm.
Kom och gör mig svag i hela kroppen.
Kom och ta hand om mig.
Älska mig oändligt.
Gör mig så där överdrivet kär och fånig.
Få mig att gå runt med ett stort leende.
Fnissandes.
Så folk stannar upp och tittar på mig intresserat och frågar:
"Vad har hänt med dig då?".
Kom hit så jag får kalla dig älskling.
Få mig att prata om dig jämt och ständigt utan uppehåll.
Få mig att inte kunna sova ordentligt, för att jag tänker på dig.
Ge mig de där fjärilarna i magen.
Som kittlar så mysigt.
Få mig att känna den där fullständiga lyckan.
Få mig att känna att jag är den person du letat efter i hela ditt liv.
Och som du nu äntligen har funnit.
Snälla.
Vad väntar du på?

Kom!
Kom någon gång då!

Kommentarer
Postat av: Peter Pan

Precis så känns det. Precis så... desperat nästan är den där längtan. Precis så ... vacker och naturlig är den och precis så... instinktiva och impulsiva de handlingar vi kan göra för att hitta rätt. Hitta hela vägen fram. Till lyckan.



Du skriver jättefint Disa. :-)



Kramar - flera stycken i rad!!

2009-09-22 @ 16:16:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0