Lite skuldkänslor blandat med slöhet och förvirring toppade med lite lycka.
Så skönt med en slödag idag!
Ska snart in till stan och möta Helena på centralen för en fika!
Tittade på bilder på min katt.
Usch, det gör fortfarande lika ont.
Att jag var tvungen att ta det där beslutet om att avliva honom.
Den katten kom till mig när jag mådde som sämst. Han hjälpte mig upp ur gropen.
Det är därför det gjorde så djävulskt ont att vara tvungen att avliva honom.
Jag saknar honom lika mycket nu som då han försvann.
Och kanske att jag också känner lite skuld.
Eller iallafall att jag är väldigt bestämd över att jag aldrig mer vill ta ett sånt beslut.
Det var verkligen det värsta beslut jag någonsin tagit.
"Jaa, lilla Disa, då har du inte varit med om så mycket i livet..."
Nej, kanske inte.
Men jaa, så är det.
Jag älskade den katten så det gjorde ont ibland.
Så egentligen. Tvinga avliva någon du älskar?
Det är rätt jobbigt.
Usch, säger något i mig nu. Så patetiskt att älska en katt så mycket och skriva ett inlägg om det..
Fast näe.
Jag ska inte skämmas över det jag tycker och känner.
Har alltid gjort det.
Nu.
Inga ursäkter.
Disa.
.
Jag är rätt splittrad över hur jag ska göra i mitt liv just nu.
Kan ha chans till ett lärarjobb i ett år.
Eller kaaanske komma in på lärarutbildning.
Eller bara åka tillbaka till Göteborg, sitta barnvakt och jobba som telefonbokare.
Eller jobba deltid som webbskribent.
Eller vara timvikarie som åker runt till olika skolor i Göteborg.
Gå hos en sångpedagog.
Ja. Jag får lita på att det löser sig av sig själv den här veckan.
Nu ska jag äta något.
Puss och hej.
Ska snart in till stan och möta Helena på centralen för en fika!
Tittade på bilder på min katt.
Usch, det gör fortfarande lika ont.
Att jag var tvungen att ta det där beslutet om att avliva honom.
Den katten kom till mig när jag mådde som sämst. Han hjälpte mig upp ur gropen.
Det är därför det gjorde så djävulskt ont att vara tvungen att avliva honom.
Jag saknar honom lika mycket nu som då han försvann.
Och kanske att jag också känner lite skuld.
Eller iallafall att jag är väldigt bestämd över att jag aldrig mer vill ta ett sånt beslut.
Det var verkligen det värsta beslut jag någonsin tagit.
"Jaa, lilla Disa, då har du inte varit med om så mycket i livet..."
Nej, kanske inte.
Men jaa, så är det.
Jag älskade den katten så det gjorde ont ibland.
Så egentligen. Tvinga avliva någon du älskar?
Det är rätt jobbigt.
Usch, säger något i mig nu. Så patetiskt att älska en katt så mycket och skriva ett inlägg om det..
Fast näe.
Jag ska inte skämmas över det jag tycker och känner.
Har alltid gjort det.
Nu.
Inga ursäkter.
Disa.
.
Jag är rätt splittrad över hur jag ska göra i mitt liv just nu.
Kan ha chans till ett lärarjobb i ett år.
Eller kaaanske komma in på lärarutbildning.
Eller bara åka tillbaka till Göteborg, sitta barnvakt och jobba som telefonbokare.
Eller jobba deltid som webbskribent.
Eller vara timvikarie som åker runt till olika skolor i Göteborg.
Gå hos en sångpedagog.
Ja. Jag får lita på att det löser sig av sig själv den här veckan.
Nu ska jag äta något.
Puss och hej.
Kommentarer
Postat av: Peter Pan
Kärlek är alltid vacker. Vem den än är till.
Vare sig den är till en älskare, ett barn, en vän eller ett djur. Det är styrkan i det du känner, själva lidelsen, som är huvudsaken. Det är det som fångar hjärtat hos de som ser dig. Det som gör din kärlek till en vacker blomma och får oss andra att le igenkännande och önska att vi kände likadant. Att vi kände samma starka kärlek själva just här och nu.
Skäms inte för att du älskar Disa.
:-)
/Peter Pan
Trackback
