KvarteretDisa

Jag har lite ont i magen.
Kanske är jag hungrig.
Eller så reagerar kroppen på all stress och press jag känt under sommaren.

Det är fint att vara lärare.
Det är det.
Speciellt till elever som vill så mycket.
Man ser hur det kryper i dem, att de verkligen vill spela och skapa.
Så fint på något sätt.
Och det gör lite ont i hjärtat när jag vet att jag på måndag jobbar sista dagen.
Jag blir alltid så blödig när man ska säga hejdå, speciellt när man vet att man inte kommer att
träffas på ett bra tag. Annars brukar jag inbilla mig att "vi ses snart igen, så jag behöver inte känna mig ledsen"

Vi ses snart igen.

Jag har funderat över att åka och titta på min klass när de gör sin föreställning i vår.
Vore jättekul att se hur det har gått för dem då :)
Jag kan nog tänka mig att bli lärare ändå.

Men hur och så vet jag inte. Vill helst vara lärare för elever som vill, och inte blir tvingade.

Hmm. Jag känner mig ledsen.
Vet inte varför, eller är det bara för att jag vet att jag ska lämna de här glada och goa ungarna snart?

Kan vara.
Ska ändå bli skönt att komma hem sen och ta det lugnt.
Känner jag allra mest i mina fötter.
Foten med inflammation gör ont. Det är någon slags ilande känsla.
Den andra foten börjar också göra ont, antagligen för att den får ta hela tyngden i princip jämt.
Och att jag kanske är lite slarvig med kryckorna.
Jag måste vara försiktig, annars kan ju det här bli kroniskt, och det vill jag absolut inte.
Jag måste skärpa mig.
Kan bli bra med ett telefonistjobb i Göteborg.
Då sitter jag still! Det är alltid bra.

Ska äta lunch snart.