KvarteretDisa

Tittade på Brokeback Mountain nyss. Blev så ledsen.
Tänk att förlora den man älskar sådär förtvivlat mycket?
Det är för mig nästan omöjligt att föreställa.
Det gör nästan för ont att tänka på det.

Nog har jag blivit dumpad, och det är nog det smärtsammaste jag varit med om.
Det satte sig så fysiskt på något sätt.
Gjorde ont i hela mig.
Jag ville bara försvinna.
Och ändå är han ju vid liv.
Men det kändes ju som att han dog.
Vilket han på ett sätt ändå gjorde.
För mig.
Djupt i mitt innersta.
Vi är ju inte alls lika bra vänner.
Konstigt att den där man delade allt med, bara försvann över en natt.
Lustigt hur det kan fungera.

Jag tycker inte om att känna mig ensam.
Det skulle vara skönt att vara kär.
Riktigt kär.
Sådär så hela ens omgivning bara lyser.
Fjärilarna i magen som gör att man bara vill skratta.
Och man ler.
Ler hela tiden.
Och man känner riktigt hur det lyser i ögonen på en.

Mm.
Det vore nåt det.



Alldeles strax ska jag sova.
Godnatt.