KvarteretDisa

Les Fabuleux Destin d'Amelie Poulain.



Jag älskar verkligen allt med den filmen.
Speciellt alla små roliga, som hemska, detaljer, som t ex i inledningsscenen när berättarrösten pratar om flugan som slår si och så många vingslag i minuten och att en vind blåser magiskt under en duk, och att en man suddar ut sin avlidnes väns namn i telefonboken.

Och färgerna... hela färgsättningen i filmen.
Jag bara älskar det.
De är så vackra.
Och humorn som finns där, perfekt blandat med allvaret, fantasin och drömmen om att få vara med någon eller någonstans. 

Hela filmen fyller mig med en kärlek och värme som gör att jag verkligen vill leva lite som henne.
Jag tror ändå att Amelie är lite av en idol för mig.

Sen är franska ett väldigt vackert språk.

Så nu kommer jag gå och lägga mig med en mycket behaglig värme i själen.
Ibland måste man påminna sig om vad som inspirerade en förr.
Något som man kanske glömt i oron av att inte få ett jobb.
Eller besvikelsen över att inte kommit in på den utbildning man vill gå.
Det är viktigt att drömma och se det vackra i vardagen.
Se.
Verkligen titta.

Då tror jag man mår så mycket bättre.
Iallafall jag.



"Utan dig skulle dagens sinnesrörelser bara vara flagor från förr."



Godnatt.