KvarteretDisa

Jag sitter ihopkrupen på stolen.
Här.
Framför datorn.
Borde diska innan pappa kommer hem.
Han följde med mamma till tåget.
Men på något sätt vill jag nu sitta här och skriva.

Jag har tömt datorn nu.
Finns inget kvar.
Allt är samlat på mitt nyinköpta USB-minne. (som är vitt med ett svart blommönster på)
7.08 GB.
Mitt liv de senaste tre-fyra åren.
4GB är bara bilder.
Sjukt.

Jag försöker fundera ut vad jag ska göra på lektionerna imorgon.
Jag vill ju att eleverna ska trivas och ha roligt.
Samtidigt får jag känslan av att de har ytterst få saker som är roliga.
Allt annat är trist.

Jag ser det mesta annorlunda nu.
Nu, när jag fått gå över till andra sidan.
Lärarsidan.
Helt plötsligt har jag lärarkollegor, ett eget skrivbord och går på tisdagskonferenser.
Men jag dricker inte kaffe.
Vilket jag tror att jag inte kommer börja med.
Tycker inte om det. Helt enkelt.
Te är mycket godare.

Man ser ett större sammanhang i allt.

 - Jag vill lära mig läsa noter.
 - Jaha, vad trevligt! Då ska vi ha lite musikteori.
 - Åh nej, det är så tråååååkigt. Måste jag?
 - Ja, hur ska du annars lära dig läsa noter?

Mycket av de tråkiga sakerna i skolan har man användning av sen.
Vilket man inte förstår då.
Utan nu.
Flera år senare.
Mycket lustigt.

Jag vill inte komma in på universitetet längre.
Jag vill göra något annat.
Jobba alltså.
Har gått i skolan så länge nu.
Behöver uppleva något annat.

Har skrivit ut texterna till scenskoleprovet i Stockholm.
Ska försöka hitta någon som kan hjälpa mig med dem.
Så jag äntligen kan öva och träna in.
På riktigt den här gången.
Så jag verkligen kan känna mig förberedd.
Vore skönt att uppleva.

Ska nog ta tag i den där disken nu.