KvarteretDisa

Molnen finns men sitter ihop och bildar ett grått täcke över världen så långt jag kan se den.

Solen känns, men visar sig inte.

Molnen syns men känns inte.

Vinden gör sig påmind i mitt hår.

Men syns inte.

Kom sol.

Kom värme.

Visa er igen.

Ge mig strålar som gör att mitt liv än en gång blir känslofyllt och underbart naivt.

Som en gång.

Sådan gång jag var fem år och levde ett barns liv.

Ge mig känslan igen.

Att hela världen är min att upptäcka.

När som helst.

För evig tid.

Ge mig solen.

Snälla.