Grubblerier. Eller kanske bara ett behov av sömn?
Things are not always how they seem.
Will you be ready? - Imogen Heap.
Känner mig lite frustrerad.
Sitter och funderar över min existens.
Varför man gör som man gör.
Känner som man känner.
Om man är ensam om det eller om man delar det med resten av världens befolkning.
Eller ja... kanske en del av den?
Kreativitet. Ja. Hur ska man få ur sig det?
Jag har en massa som bubblar inom mig, men jag vet inte hur jag ska göra för att få utlopp för det.
Jag vill jag vill jag vill.
Spelade cello idag.
Otroligt... mysigt och nice.
När man känner att mycket sitter kvar,
men att kraften och styrkan i fingrarna inte är tillräckliga för att klara av att spela så länge.
Kramp.
Liksom.
Men gött. Riktigt gött.
Man man man.
Gavin DeGraw är faktiskt väldigt bra.
Sitter och nöter She holds a Key.
En väldigt känslig låt.
Eller ja. Det når mig djupt in i hjärtat.
Egentligen är det väl ingen munter låt.
Men melodin... ja, något är det.
Kanske ackordföljden, just den ackordföljd han valt, vilket inte är så himla originell egentligen, som bara gör den så sjukt beroendeframkallande.
Och hans röst.
Kanske.
Eller helt enkelt helheten.
Alla instument tillsammans, hans röst, texten. Ja.
Kanske.
Jag VET INTE.
Men NÅGOT är det.
Som gör.
Att man bara vill lyssna om och om igen.
...
Och så har vi det där med krossat hjärta. Eller. Liksom.
Ja.
... så kom då, mitt sköra hjärta.
Kom så ska jag ta hand om dig.
Vagga dig till sömns.
Sjunga glada sånger för dig.
Ge dig trygghet.
Ömhet.
Omtanke.
Bygga upp din styrka från grunden.
Så du kan våga igen.
Våga hoppas.
Våga kasta dig ut.
Och flyga.
Märka att vingarna bär.
Våga leva och ta vara på varje sekund.
Så du än en gång vågar älska.
Kommentarer
Trackback
