KvarteretDisa

Med trippande fötter går jag ut från det där stället.

Det där stället som bara du och jag känner till.

Jag trippar iväg, för jag vill springa ut ensam en stund innan du vaknar.

Jag vill gå och ställa mig mitt på den där vackra ängen och utbrista i ett glädjeskrik.

För jag är så glad.

Så lycklig.

Att jag har dig.

Morgonen är ljummen.

Solen värmer mina nakna ben och fötter.

Gräset är fullt av dagg fortfarande.

Men det gör mig inget.

Jag tycker det är mysigt på något sätt.

Och det doftar sommarmorgon.

Jag stannar upp,

andas in tills jag inte får in mer luft,

håller andan,

och andas ut igen och bara njuter av den underbara doften.

Det är så märkligt.

Du och jag.

Att vi fann varandra.

Att just vi träffades.

Jag ställer mig där,

mitt på ängen,

och utbrister i ett skrik.

Det ekar ut över dalen.

JAG ÄLSKAR DIG!

När ekot inte hörs längre fylls jag av en sån lycka inombords.

En överväldigande känsla som får mina ögon att tåras.

Jag ler för mig själv,

och gör en lycklig snyftning.

Jag vänder mig om och går ut mot den lilla grusvägen.

Följer den tills jag kommer till den där lilla sjön.

Där vi badade igår.

Bara du och jag.

Sjön är alldeles spegelblank och stilla.

Några myggor kommer förbi då och då och försöker sätta sig någonstans på mig

men flyger lika fort iväg, tack vare mitt myggmedel jag smörjde på innan jag gick ut.

Jag sätter mig på en stor, kraftig rot från ett träd alldeles vid vattnet

och doppar ner fötterna i det kalla vattnet.

Efter en stund vänjer sig fötterna och jag sitter bara och tittar ut på allt det vackra.

En sammetsliknande känsla infinner sig i bröstet.

En harmoni som är svår att beskriva.

Men som ändå är så stark att man inte kan låta bli att försöka.

Efter att jag suttit där en stund tar jag upp fötterna ur vattnet,

reser mig,

och börjar gå tillbaka.

Tillbaka till dig.

För redan nu har en saknad efter din värme väckts hos mig.

Så jag småspringer en bit,

barfota på grusvägen.

Vilket gör lite ont.

Men ändå inte gör så mycket.

När jag börjar närma mig vårat ställe stannar jag upp en liten sekund,

lyssnar efter dig,

hör några söta små snarkningar,

ler för mig själv,

och smyger in till dig.

Du ligger där och sover så rofyllt.

Jag får fjärilar i magen av att bara titta på dig.

Och inser att du är min.

Bara min.

Jag kryper intill dig,

håller om dig,

du vaknar till lite långsamt,

vänder dig om mot mig,

ler sådär sött och nyvaket,

ger mig en öm kyss,

och jag tittar dig djupt in i ögonen och säger:

Godmorgon, älskling.