Kvällstankar.
En känsla.
Som omvälver.
Och uppfyller.
Hela existensen.
Hela jaget.
Liksom.
Det är otroligt hur den kan det.
Hur den liksom sprider sig i varje liten nervkanal.
Tar över.
Får makten.
Styr.
Och så.
Det är nästintill galet.
Vad är det som gör att vi styrs så av våra känslor?
Att iallafall jag gör det?
A freeze-frame of your eye in the strobelight.
Sweat dripping down from your brow, hold tight.
Don't let go,
don't you let me go.
And I never was smart with love,
I let the bad ones in and the good ones go.
- Robyn, Indestructible
Kommentarer
Trackback
