Sen-kvälls-funderingar.
Ibland slås jag av den där bittra medvetenheten.
Ibland saknar jag det något otroligt.
Men något säger att man inte orkar, inte klarar av det.
Jag vill verkligen inte att det ska behöva vara så.
Jag vet inte om man ska kalla det ett vuxet sätt att se på verkligheten.
Mest bara medveten om livet, och hur orättvist det kan kännas.
Eller hur tomt det kan kännas.
Eller att man känner sig inlåst, förvirrad, otillräcklig.
När man helt saknar det där bekymmerlösa, barnsliga sättet att tänka.
Att leva i nuet. Här och nu. Just nu.
Att inget är svårt.
Ibland saknar jag det något otroligt.
Att bara kunna finnas till och vara här och finnas i livet.
Istället har man ett allvar som smyger sig in lite här och var.
Förintar, tar tillfånga eller styr.
Får mig att känna den där bittra medvetenheten.
Medvetenheten att det finns mycket man vill, men så lite som kan göras, bara sådär.
Kanske är jag lat? För det går ju om man vill kämpa?
Varför finns inte den kraften man vill ha inom en?
När man egentligen vill?
Men något säger att man inte orkar, inte klarar av det.
Och så sitter man kvar där, på samma plats och ser livet svepa förbi.
Och sen dör man.
Ska det verkligen behöva vara så?
Jag vill verkligen inte att det ska behöva vara så.
Kommentarer
Postat av: Kenny Boufadene
Kolla in denna bok, apropå ditt inlägg! :)
http://www.lulu.com/product/file-download/free-will-a-users-guide/16043002
Trackback
